Lite självkritik borde både socialdemokratin och Alliansen ge till sig själva, när de diskuterar varför Vattenfall hamnat i ett läge, där styrelsen och bolaget nu söker sparåtgärder för att dra ner på utgifter och öka avkastningen enligt ägarstyrningen.
Det är givetvis glädjande att tunga S-märkta politiker ryter till om bolagets planer på att dra ner på verksamheten i Jokkmokk, där 40 arbetstillfällen verkligen är viktiga både för Jokkmokk och hela länet.
Jag kommer att göra mitt yttersta för att rädda arbetstillfällen som finns i länet. Vattenfalls planer överensstämmer inte med vad regeringen signalerat om statliga jobb utanför storstäderna.
Enligt min mening är helstatliga bolags tjänster lika med statliga jobb.
Men det man måste komma ihåg är att Vattenfall förvärvade den tyska brunkolsverksamheten 2001 med en socialdemokratiskt ledd regering, där köpet välsignades av regeringen. Och med facit i hand, så har ju verksamheten gett bra avkastning under ett par år.
Om köpet ändå kan räknas till bra investeringar med försäljningen, som kommer att göras med en förlust på uppåt 30 miljarder, kan givetvis ifrågasättas.
Sedan till den andra orsaken till Vattenfalls enorma nedskrivningar – Nuon-affären, som aldrig gett något positivt till staten eller Vattenfall.
Därför skulle jag vara mycket försiktig, om jag var en centerpartistisk riksdagsledamot och samtidigt söker orsaker till Vattenfalls problem i dagens regering.
Att påstå att ägaren inte skulle kunna styra sina egna bolag på ett annat sätt är allt annat än sant.
Vänsterpartiet har drivit och kommer att driva frågan om att staten ska vara en mer aktiv ägare av sina bolag.
Om bolaget med dagens ägarstyrning inte kan ta hänsyn till arbetstillfällen och regional utveckling som gynnar både gles- och landsbygd, men även samhällsekonomiskt Sverige AB, så bör Vattenfall få ett samhällsuppdrag.
När till exempel Lars G Josefsson avgick i maj 2010 från Vattenfall fick han med sig 57 miljoner i pensionsavgång, som ska betalas till att han är 80 år.
Med nyheterna om 300 miljoner till bonus, som betalas till chefer, så blir ju givetvis frågan: Ska politiken – mer eller mindre – blanda sig i styrning av sina bolag? För Vänsterpartiet är svaret självklart. Det är hög tid för revidering av uppdragen för våra gemensamma bolag.