Åh, du älskade Norrbotten du ger oss alltid väder!
Vindarna piskar oss fram i snöblåst, drivorna kör oss fast men inte klagar vi. Nej tvärtom! Vi verkar ha ett icke sinande behov av att bevisa för oss själva att vi aldrig ger upp, aldrig ställer in en planerad resa. Icke!
Varför? Jo för då kanske vi blir förvandlade till, ve och fasa; Stockholmare!
Vårt glada hånflin inför rubrikernas snökaos i huvudstaden kanske fastnar i en sur mungipa när bilen kör fast en andra gång...eller ställer vi bilen för att ta bussen, som envist rullar fram med kämpande chaufförer Nej, man behöver ju inte överdriva!
Vi är bäst på vinter! Och ”alla kan ju inte älska alla
här i världen”. Säger jag, en inflyttad sörlänning som älskar Norrbotten och tycker att vi har en fin huvudstad.
Jag undrar vad det är vi måste bevisa?! (jag hör kommentarerna; ”hade du varit född här då hade du fattat!”)