Det som lyfts i insändaren av ” Känner sig förbannad ” är en beskrivning av baksidan runt den högkonjunktur vi befinner oss i och befunnit oss i under många år. Den inhemska arbetskraften i Malmfälten räcker inte till för att möta det behov som krävs för att kunna utföra all byggnation. Därav blir i detta fall både byggföretag och beställare tvingande att vidga sina upptagningsområden gällande dels nya samarbetspartners men också för att hitta arbetskraft. Ska vi tillsammans nå framgång med sund och rättvis konkurrens så måsta alla ta sitt ansvar, från beställare av alla projekt till företag som anlitar underentreprenörer samt tar in så kallade F-skattare för att kunna utföra alla entreprenader.
Vi i Malmfälten är väl medvetna om vilken prisbild som råder gällande dels löner men också vad en skälig timdebitering är av företag för att utföra tjänster. Skulle beställare och företag använda sig av rimlighetsprincipen och faktiskt kritiskt granska för låga anbud och aktivt välja bort dessa så hade man bidragit till en sund och rättvis konkurrens. Sedan är det så att som facklig organisation är våra huvudsakliga uppgifter att organisera arbetstagare, informera dessa om dels rättigheter och skyldigheter. Vi ska också söka upp alla dessa företag som är nya på arbetsmarknaden i Malmfälten och erbjuda de att teckna kollektivavtal.
Kollektivavtal är grunden i den svenska modellen och ett verktyg till att skapa den sunda konkurrensen mellan de olika företagen. Sedan har vi en lagstiftning att förhålla oss till gällande arbetsmiljö, skattelag där vi har våra tillsynsmyndigheter som Arbetsmiljöverket och Skatteverket att förlita oss på. Avslutningsvis vill jag rikta ett tack till ” Känner sig förbannad ” som engagerar sig och lyfter denna fråga, det är ett sätt att skapa opinion och ett sätt att öka medvetenheten kring den problematik vi har att hantera i Malmfälten.