Ja, historien kanske är på väg att upprepa sig? Vi människor har en tendens att leva i ytterligheter av en pendel.
Den pendeln svänger fram och tillbaka hela tiden, tar visserligen väldigt lång tid men det händer i alla fall, enligt många som har koll på hur vi människor lever.
Från att ha varit ett stort krig, andra världskriget, som föregicks av ekonomikris, själviskhet hos de som hade pengar och stor fattigdom hos de som var utan. Så kom världskriget och rev ner det gamla samhället.
Människor fick hjälpas åt med att bygga upp det nya samhället, samlas runt små medel, då den stora delen av oss var fattiga och vi lärde oss dela med oss till alla. Det handlade ju om mänsklighetens överlevnad.
Nu har vi genomlevt en lång period av fred i de rika länderna. Krigen har hållits hos den fattiga världen, den som vi kan hålla från oss och slippa tänka på, kanske ge en slant för att döva våra dåliga samveten?
Vi har hållits i schack av att mutas med allt högre löner, kunnat köpa allt bättre välfärd, handlat och fixat till våra hem till vår borg, levt inom denna borg, allt mer skitit i världen utanför.
Nu kommer allt starkare känslor fram för att försvara denna vår borg. Vi vill inte se fattiga omkring oss, som dessutom tigger och vill ha av vårt överflöd, det som jag tänkt köpa lite lyx för. Det kan jag ju inte ge bort av. Nåja, ett par kronor är mycket för den som är fattig?
Annars kan jag ju skälla lite och be dem sticka hem till sitt land så att jag slipper se dem.
Ja, så verkar vi tycka i Sverige i dag. Nu läcker det dessutom fram att vi har egna såna som vi inte riktigt kan kalla för svenskar. Vad gör vi med dem? Judarna och samerna, ska de få vara svenskar? Ska vi ställa krav på att utlänningar som kommer till oss ska ge upp sitt gamla liv och sin gamla tro? För den har ju inget med svenskhet att göra?
Att alla i Sverige ska leva under de lagar och skyldigheter som vi har i dag är väl självklart. Men vi är och ska förbli en demokrati hoppas jag.
Jag vill tro på det jag vill, gå till vilken kyrka jag vill, ha vilken sexuell läggning jag vill, umgås med vem jag vill, älska vem jag vill, resa vart jag vill. Så länge jag inte förstör eller gör olagliga saker så vill jag leva mitt liv hur jag vill.
Mänsklighet innebär dessutom att jag ska räcka ut min hand och välkomna alla, speciellt människor i nöd, att leva med mig i vårt samhälle när det finns behov av trygghet och säkerhet.
För att se till att vi förblir kärleksfulla människor som jobbar tillsammans för att stärka demokratin, öka välviljan i samhället att stötta alla som behöver hjälp, umgås och dela med oss, det mår vi dessutom bättre av, vi lever längre om vi är nyfikna istället för rädda av oss.
Nu låter jag som en gammel-kommunist, men visst har jag rätt? Eller ska vi släppa fram fascismen så att vi till slut lever i en diktatur och kanske riskerar ett tredje världskrig?
Nej, vi ska skärpa oss, stärka vår demokrati och umgås med alla. Då blir vi bättre människor med mer kärlek i oss.
För mer framtidstro röstar jag på.