Det fanns en tid då vi i Sverige slog oss för bröstet och kritiserade andra länder för deras rasism, exempelvis Sydafrika och USA. Det var när Sverige inom sina gränser hade färre medborgare än nu som var födda utomlands och som kanske hade annan religion och sätt att klä sig än de flesta svenskar.
På senare tid har Sverige berikats av människor med mer varierat utseende och annan kultur, vilket inte borde vara något problem. Det är i vårt land inget nytt med olika utseende exempelvis beträffande hår- och ögonfärg samt olika uttryck för religionstillhörighet. Inom vissa kyrkor har kvinnor sjalar på huvudet fortfarande.
När det gäller huvudbonader i övrigt finns i samhället hur mycket som helst att välja på, så vad är problemet med det egentligen? Vi har en frihet att klä oss hur vi vill inom anständighetens gränser som det kallas, vilket betyder att man inte ska vara naken eller näst intill på olämpliga platser - inte att man har för mycket på sig.
Vi har också brist på arbetskraft inom många yrken. Därför är det verkligen beklämmande och skämmigt att det finns folk som ger sig på människor som kommit hit nyligen och bidrar till vårt samhälle med sin yrkeskunskap - som ofta erhållits och bekostats av andra länder.
Det senaste exemplet är utfallen mot utbildad apotekspersonal. Det finns inte ord starka nog för att uttrycka hur skamsen man blir som svensk när man får höra att sådant förekommer.