Idag, den 9 november, hedras runt om i landet minnet av de över fyrahundra tyska medborgare som under natten mellan den 9:e och 10:de november 1938 misshandlades till döds av den nazistiska regeringsmaktens militära styrkor.
Denna natt fick tusentals judiska butiker skyltfönstren krossade och plundrade. Judiska bostäder vandaliserades. Judar misshandlades, mördades och många begick självmord i desperation.
Tiotusentals judiska män arresterades och skickades till koncentrationsläger. Synagogor och bönehus brändes och förstördes. Denna natt och efterföljande dagar har kommit att minnas som – Novemberpogromen. En massaker som sägs vara det första steget mot det folkmord som komma skulle.
Samma år uttryckte Svenska småföretagares riksförbund, i en skrivelse till regeringen, sig så här: ”nödvändigheten av att i största möjliga utsträckning begränsa tillströmningen av främmande undersåtar, i synnerhet judar, till vårt land”.
Förbundet framhöll också att judarna ofta använde ”metoder i sin handel och vandel som endast kunna verka neddragande på den svenska affärsmoralen och förstöra svensk medborgaranda i allmänhet”.
Tänk er att ni lever 1946, freden kommit till Europa, och förintelselägrens fasa hade uppdagats. Hade du velat varit medlem i detta Svenska småföretagares riksförbund, eller vid frukostbordet läst nyheten om deras skrivelse och sedan berättat hur rätt du tyckte det var att stänga ute judar?
Eller vill du kunna berätta att du redan innan kriget såg det orimliga i att ställa människor mot människor, och döma någon efter deras religion eller härkomst?
I Sverigedemokraternas principprogam från 2011 står att läsa följande: ”invandringen måste hållas på en sådan nivå och vara av en sådan karaktär att den inte utgör ett hot mot vår nationella identitet eller mot vårt lands välfärd och trygghet.” samt ”Islam [...] är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen.”
Tänk er nu att ni lever 2045, vem vill ni ha varit 2016?
Vad vill ni kunna berätta?
Vill ni berätta hur ni gick på rädslans retorik och lät historien upprepa sig där en religion återigen stod i skottgluggen?
Eller vill ni berätta att ni manifesterade mot utvisningarna, att ni bemötte det där rasistiska uttalandet du hörde på mataffären eller gick fram till den som blev utsatt, och frågade hur hen mår och vad du kan göra föra att hjälpa?