Njuter av morgonens kaffe och lyssnar på ett radioprogram när plötsligt en ilsken liten signal gör sig hörd mitt i en fin låt.
Musiken bryts och en röst talar om att en trafikolycka har hänt, att trafiken blir stoppad tills räddningspådraget är över, vilket kan ta en stund eftersom även de har svårt att ta sig fram…
Vägen där olyckan har hänt är åter igen E10. Det är nog inte den sista radiovarningen i dag. De kommer med jämna mellanrum, hela tiden.
Jag är glad att jag denna dag sitter hemma och lyssnar. Flera gånger i veckan är jag själv en av dem som finns efter denna väg eftersom jag pendlar till en annan ort för att jobba.
Mina tankar går till eom som dag ut och dag in kör fram och tillbaka efter denna väg med andan i halsen för att de måste, är tvungna för att ta sig till sina arbeten.
Andra färdas efter vägen med sina arbeten, jag menar lastbils- och långtradarchaufförer men framförallt ambulanspersonal och andra inom räddningstjänsten.
De har, mer ofta än sällan, väldigt bråttom att hinna fram till nödställda eller sjukhuset när olycka eller sjukdom drabbat någon medmänniska.
De har ett stort ansvar, inte bara för sig själva och andra förare utan även för nya små liv som ser dagens ljus efter vägen.
En förlossning som är något av det finaste och mest fantastiska man kan vara med om kan innebära stor stress för både blivande mamma och personal om dessutom vägen de måste färdas efter är en livsfara.
Det kan bli stopp på grund av en olycka eller avåkning som gör att vägen är oframkomlig. Det är just det att ambulansen eller andra hindras att köra och att det inte finns någon annan väg att ta istället.
Tänk dig själv att ha en människa med livshotande skador i bilen samtidigt som du inte vet om du kommer fram dit du ska för att vägen är i för dåligt skick och alldeles för farlig att färdas efter.
Det kan vara så att någon valt att köra av för att inte ställa till med en olycka och istället skapar kaos för att de blockerar vägen….
Jag har ett flertal gånger kört efter en långtradare och förstår inte hur man klarar av att vara förare på ett sådant ekipage dag efter dag.
Jag fick hicka bara av att ligga bakom och se hur nära varandra de är vid möten. Speglarna tog i ibland bara för att det är för smalt.
Snöröken är ofta svår och ibland har jag legat bakom en eller flera tradare i 10-12 mil för att det helt enkelt inte gått att köra om.
Ta en annan väg hör jag ibland. Om det vore så enkelt, men det finns ingen annan väg att ta.
Jag läste om en aktion från IF Metall med flera mot E10:an och vet att det hade kunnat vara hur många som helst på den platsen för att demonstrera sitt missnöje, om vi vetat om den.
Har själv ibland haft tanken på att protestera genom att stänga av en sträcka helt med hjälp av bilar, lastbilar och traktorer som skulle stå där till dess att ”någon” inser att det är allvar och flyttar lite resurser för att tidigarelägga planerna som finns för att göra E10:an till en säkrare väg.
Det blir såklart bara en tanke, dock en lockande sådan. Mitt förnuft säjer mig att det såklart inte går. Som en förare sa, då får Kirunaborna inte någon mat vilket säkert skulle gå bra för några dagar. Företag skulle få vänta med att skicka eller få varor, vilket kostar pengar.
Värre vore det för de som behöver komma till sjukhus för vård, akut och med svåra smärtor.
Det skulle inte jag vilja ha på mitt samvete men tanken är lockande…
Något positivt såg jag i tidningen, hoppas det stämmer. Att landstingsrådet Kent Ögren är inbjuden till nästa möte med E10:an-gruppen, av landshövding Sven-Erik Österberg.
Det låter lovande.
Hoppas mycket på det mötet och vet att många gör sitt yttersta för att E10 ska bli en bättre och säkrare Europaväg, inom en snar framtid!