Luleå växer och bl. a. bostadsområdet Kronan kommer att expandera ännu mer. För att ge plats åt den planerade bebyggelsen måste den återvinningscentral som funnits där sen en lång tid tillbaka flyttas. Den verksamhet som bedrivs vid centralen är olämplig från miljösynpunkt då Kronan byggts ut.
Inom kommunen pågår ett arbete med att ta fram en ny detaljplan för ett område strax söder om Lövskatans bostadsområde. Avsikten är att en ny återvinningscentral ska placeras där. Planarbetet har skapat en stor oro hos de boende på Lövskatan över de miljöproblem som befaras med verksamheten. En oro som tagit sig uttryck i både insändare i tidningar och uppvaktningar av olika grupper. En information som kommunen bjöd in till för en tid sedan fick så stort intresse att lokalen (för ca 100 pers.) inte rymde alla intresserade. En återvinningscentral har en utomordentligt viktig funktion i vårt samhälle. Det är därför viktigt att frågan får en både bra och snabb lösning.
Motståndet från de boende på Lövskatan mot tänkt lokalisering är enligt mina erfarenheter ovanligt stort och engagerat. Jag menar att det är viktigt att se det i ett historiskt miljöperspektiv för Lövskatan för att förstå det.
Jag har haft anledning att följa miljön för de boende där under flera årtionden och tyvärr tvingats konstatera att stora delar av Lövskatan varit utsatt för störningar som varit större än vad som normalt ska behöva accepteras men dessvärre varit av den karaktären att de i princip inte gått att åtgärda på ett rimligt sätt. Det var framför allt damningen från LKAB:s malmupplag som utgjorde det stora bekymret. Inom det befintliga småindustriområdet fanns det dessutom en varmförzinkningsanläggning som en tid, liksom utsläppen från SSAB, också bidrog till olägenheterna. De två senare kunde genom olika insatser åtgärdas på ett godtagbart sätt även om SSAB:s verksamhet vid vissa tillfällen kan märkas av fortfarande. Trots stora insatser både från bolag och myndigheter kunde inte damningen mer än under korta perioder lösas. En ekonomisk kompensation utgick så småningom till de mest utsatta boende. Den definitiva lösningen kom inte förrän upplaget flyttades.
När nu lövskataborna anar nya miljöstörningar kan jag förstå deras reaktioner. Området har i flera avseenden fina kvaliteter som det är värt att värna om liksom också deras boendemiljö.
En ny lokalisering av återvinningscentralen kommer att prövas enligt miljöbalken och då kommer det bl. a. krävas att det redogörs för andra tänkbara platser för en återvinningsanläggning. Med den utveckling den här frågan fått blir det utomordentligt viktigt att seriöst och noggrant utreda och redovisa alternativa lokaliseringar.
Inom det befintliga småindustriområdet förekommer idag verksamhet som inte överensstämmer med varken fastställd plan eller meddelade försiktighetsmått. Detta bidrar också till den negativa inställningen hos lövskataborna. Tilltron till myndigheterna sviktar. Blir en plan antagen för återvinningscentralen är det självklart att de bestämmelser som anges också ska gälla. Det är viktigt att kommunens arbete bedrivas så att förtroendet hos medborgarna upprätthålls.
Gunnar Nilsson (Kd)
gunnar@trollsjon.se