”Vi definieras av våra handlingar” – det är titeln på Vattenfalls etiska program. När man läser igenom det flashiga och väldesignade dokumentet, läser man bland annat att Vattenfall arbetar efter åtta fundamentala principer. En av dessa är principen om miljö, där det står att Vattenfall skall ta hänsyn till människor, samhälle och miljö. Hur rimmar det med beskedet att 40 jobb på Vattenfall Accounting i Jokkmokk eventuellt skall avvecklas?
När jag åker från min hemort, Porjus, med Sveriges första, storskaliga vattenkraftverk och förbi Harsprånget, som är Sveriges största vattenkraftverk, samt alla andra mindre på väg ner mot universitetet, lämnar jag min hemkommun, mycket medveten om att 7 av Luleå älvs 15 vattenkraftverk ligger inom Jokkmokks kommuns gränser. De har varit en otrolig bra affär i decennier för Vattenfall och det är de än idag!
Vilket märkligt resonemang att Vattenfall nu måste agera affärsmässigt, när affärsambitionerna på annat håll har gått åt pipsvängen, medan själva produktionen av vattenkraften i kärnlandet bara fortsätter att leverera självaste råvaran till affärerna i oavbruten vinst-takt. Och så höjer Vattenfall samtidigt bonusar för cheferna? Det förefaller nästintill cyniskt i denna situation och får en att fråga sig om nu Vattenfall verkligen agerar enligt sina åtta principer.
Hur samhälleligt hållbart är det att flytta 40 jobb från en kommun med drygt 5000 invånare? Hur samhälleligt hållbart är det att flytta 40 jobb, där mestadels kvinnor arbetar, från en landsbygdskommun som redan har problem med avfolkning?
Att dessutom spekulera om att flytta dessa till Polen är att totalt rasera alla etiska och moraliska ställningstaganden som man tagit genom tiderna. Medan jag susar förbi Vuollerim undrar jag, till vilket hållbart samhälle jag ska komma tillbaka, när jag snart har avslutat mina studier vid kusten?
Nej – Vattenfall håller sig inte till sitt etiska program, men är duktig på att skylta med detta.