Varmvattenbassängerna i Örnens och Klockarängens äldreboenden ska avvecklas. Motiv: kostnader.
Politiker i hela landet har hittat ytterligare ett område att spara på sjuka och gamla. Jag antar att ingen av dessa beslutsfattare har den ringaste aning om hur det är att leva med ledsjukdomar. ”Lite värk får man nog tåla”, kanske är en lättuttalad fras. Att samla alla till en bassäng i kommunen är inte heller bra. Sjuka människor orkar inte färdas långa sträckor med sjuktaxi och träna och sedan åka tillbaka. Luleå är en vidsträckt kommun.
Det är sedan länge känt att varmvattenträning är bra för patienter med inflammatoriska ledsjukdomar. Läkare utfärdar remiss och sjukgymnast leder träning i grupp, två – tre gånger per vecka. Alltså inget nöjesbad! Det är det varma vattnet som är nödvändigt för att träning ska kunna genomföras. Rörelsehindrade, stroke- och hjärtinfarktdrabbade är exempel på fler patientgrupper som också får god rehabiliteringseffekt av denna träning. Detta är den enda kvarstående rehab-vård vi har tillgång till.”Klimatvården” för flera patientgrupper har sedan länge upphört.
Skånes Universitetssjukvård startade ett projekt med syfte att utreda nyttan av denna träning, samt jämföra kostnaderna med alternativet ”landträning” (typ torrsim).
Jag citerar ordagrant ur sammanfattningen av denna undersökning:
”Ett begränsat vetenskapligt underlag visar att bassängträning har kliniskt relevanta positiva effekter för patienter med inflammatoriska reumatiska ledsjukdomar. Detta överensstämmer, enligt projektgruppens uppfattning, med tillgänglig klinisk erfarenhet.
Potentialen för en ekonomisk besparing vid avveckling av bassängverksamheten för dessa sjukdomar bedöms som högst osäker då jämförelsealternativen med träning på land troligen blir kostnadsneutralt Bassängträning vid reumatoid artrit:
I underlaget till Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar 2012 görs bedömningen att vid reumatoid artrit ger bassängträning en större förbättring av ledrörlighet, muskelstyrka, syreupptagningsförmåga och ledfunktion än studerade behandlingsalternativ.”
Lokalt ansvariga för rehabilitering såsom sjukgymnaster, arbetsterapeuter, övrig personal och läkares synpunkter har lyst med sin frånvaro! Och patientföreningar!