Tänder. Vem väljer att jobba med tänder? Jo, jag. Jag arbetar som tandhygienist och jag är den som känner till din mun mer än någon annan, kanske mer än du själv.
Du tror kanske att jag gör det för lönen, men du tror fel. Lönen är minsann inte så mycket större än din, kanske till och med mindre.
Nej, jag gör det för jag vet hur viktiga dina tänder är för dig och ditt liv.
Det jag ser dagligen skrämmer mig dock ibland. Det är inte mängden tandsten eller hål i tänderna jag pratar om, även om det är tråkigt i sig.
Nej, jag pratar faktiskt om den stora ansträngningen många gör för att ha råd med att gå till tandvården. Det värker i mitt hjärta varenda gång jag tar betalt för mitt jobb för jag vet att patienters plånböcker gråter floder.
Men jag har inget val, jag måste.
Trots det kommer ni till mig och det gör mig glad. Trots den tuffa ekonomin väljer ni att gå till mig. För ni bryr er, och jag vill inget mer än att ni fortsätter att göra det. Men någon gång kommer ni att svika mig, och den tanken skrämmer mig ännu mer.
Tänderna precis som resten av kroppen blir skörare med åren. Plånböckerna blir inte gladare heller, även om det teoretiskt sätt borde vara tvärtom. Arbeta hårt för att ha det bättre sedan? Är det inte så många blivit lärda?
Jag träffar de människorna varje dag. De har det inte bra. De har det tuffare än någonsin.
De kämpar varje dag för att överleva.
De vänder på varenda krona för att ha råd med mediciner, sjukvård, mat.
Tandvård? Knappt.
Politikerna diskuterar tandvården för äldre.
Diskutera?
Vad finns det att diskutera frågar jag mig. Det är en självklarhet att åtminstone de äldre ska ha en subventionerad tandvård.
Du och jag kommer att hamna i det läget där vi på äldre dagar kommer att behöva prioritera bort vissa saker, och vad tror du kommer att hamna på din lista?
Jag vet.
För att behålla en god munhälsa livet ut måste detta prioriteras, inte bara av oss utan också av politikerna.