Sjuksköterskebrist eller arbetsgivarbrist! Det finns i dag cirka 70 000 legitimerade sjuksköterskor i Sverige.
Norrbottens läns landsting, både tjänstemän och politiker, upprepar gång på gång att det är sjuksköterskebrist i Norrbotten och i hela landet.
Detta är en feltolkning eftersom vi vet att det finns ett stort antal legitimerade sjuksköterskor som lämnat sitt yrke, som de älskar, till förmån för andra uppdrag.
Det beror på att de inte orkar längre! Faktum är att det som nu händer i själva verket bottnar i brister hos arbetsgivaren. Fenomenet kan benämnas arbetsgivarbrist i stället för sjuksköterskebrist.
Det är föga intressant att skapa fler utbildningsplatser så länge det råder arbetsgivarbrist. Det sjuksköterskorna bland annat vill är att arbeta var tredje, fjärde helg.
De vill att alla tjänster ska vara tillsatta inom den verksamhet de arbetar. Vidare vill de ha ett begränsat antal patienter som de ansvarar för att inte äventyra patientsäkerheten.
De vill ha åtta timmars arbetsdag, inte 12–15 timmar per pass som idag. De vill kunna ta ut sina raster och ha sammanhängande sommarsemester.
Sjuksköterskorna tycker att det är viktigt med kompetensutveckling så att de kan utöva sitt uppdrag enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. De vill också ha sin specialistutbildning betald.
De är ansvarsfulla för de kommande sjuksköterskorna och vill därför kunna handleda studenter på ett bra och pedagogiskt sätt.
Sjuksköterskorna vill ha tid och förutsättningar att möta varje patient på ett sätt som främjar patienternas hälsa. De vill slippa samvetsstress och utbrändhet. Sjuksköterskorna vill ha marknadsmässiga löner, inte under 35-40 000 kronor per månad. Det utbetalas mångmiljonbelopp till inhyrda sjuksköterskor. Miljoner som borde stanna i Norrbotten.
När arbetsgivaren uppfyller sjuksköterskornas förväntningar, krav och behov kommer de att återvända till sitt yrke och kanske till Norrbottens läns landsting.