Som älgjägare under mer än femtio år har jag upplevt en mängd myndighetspåbud av skilda slag. Påbuden har varierat mellan förbud och påbud av olika slag. Något år har man fått skjuta älgkor men inte älgkalvar medan andra år har man fått skjuta kalvar men inte älgkor. Bestämmelserna har inte alltid grundat sig på fakta eller vetenskap utan på myndighetens känsla eller påverkan av starka samhällskrafter.
Nu diskuteras i vår Viltförvaltningsdelegation det så kallade brunstuppehållets vara eller inte vara. Detta har gjorts till en stor fråga där jakt- och viltkunskapen hos de som mest berörs nästan helt åsidosätts. Skogssidans krav på lång älgjakt för att minska älgstammen anses vara starkare än alla andra intressen i samhället. Älgjakten skall också bedrivas utan uppehåll hela hösten och tilldelningarna skall uppfyllas annars riskerar man att licenserna återkallas eller minskas.
Om man ser lite historiskt på hur avskjutningen varit under åren så kan man konstatera att under tidigt 80- och 90-tal skjöts älgstammen ned rejält trots brunstuppehåll och kortare jakttid. Det förhållandet stimulerades förmodligen av att det på grund av uppehållet blev två ”älgjaktspremiärer” vilket bidrog till att fler jägare deltog i jakten efter uppehållet.
Huvuddelen av jägarstammen i länet har lyssnat på andra intressenters synpunkter rörande älgjakten och tagit hänsyn till deras intressen. Det rörliga friluftslivet, svamp- och bärplockare, orienterare, småviltjägare, skolor och andra som vill vistas i naturen utan att störa eller störas av älgjägare har ett berättigat krav på att åtminstone under ett par veckoslut under hösten ha tillgång till naturen. Av den anledningen har också jägarorganisationen i länet beslutat om att försöka återinföra brunstuppehållet under jakten.
Det finns vetenskapliga bevis för att oavbruten jakt under hela hösten stör älgarnas reproduktion. Kanske är det också det man från myndighets- och skogssidan vill åstadkomma genom att slopa uppehållet. Något annat bärande skäl är svårt att förstå.
Förra året var röstsiffrorna i Viltförvaltningsdelegationen sju röster för och sju emot varvid ordföranden, Norrbottens läns landshövding Östergren avgjorde med sin röst emot uppehåll.
Nu återstår att se vilka argument som väger tyngst vid årets beslut som tas den 12 april i år.
Skulle beslutet bli att inte återinföra brunstuppehållet är det upp till varje jaktlag ändå att ha uppehåll om man så vill, men då riskerar man att mista samsynen mellan jaktlagen som ju ändå är en viktig del av samarbetet och samförståndet jägarna emellan.