Vi bor vid ett av världens mest radioaktiva hav; Östersjön. När det gällertill exempel cesium-137 finns det 30 gånger mer än i Medelhavet. Cesium är lömskt ämne eftersom det liknar kalium som finns i alla levande organismer och tas upp i kroppen som om det vore kalium. Det betyder att det tas upp av östersjöfisken och kommer in i våra kroppar när vi i vår tur äter den.
Den största delen av de radioaktiva ämnena i Östersjön kommer från Tjernobyl och de atombombsprov som skedde i atmosfären av Ryssland på 1960-talet. Även om det inte skulle ske någon olycka vid ett kärnkraftverk så släpps det vid normaldrift ut radioaktiva ämnen i både luft och vatten (även om det är små mängder). Många bäckar små leder till en stor å och det gäller i synnerhet för de radioaktiva ämnen som har lång halveringstid. Cesium-137 har sönderfallit och strålat ut halva sin radioaktivitet efter 30 år.
De nuvarande sex kärnkraftverken runt Östersjön, i Sverige, Finland och Ryssland släppte år 2012 ut 0,7 GBq (gigabequerel) cesium-137, 0,3 GBq strontium-90 och 1,7 GBq kolbolt-60 i Östersjön.
Om en olycka skulle inträffa vid Fennovoimas planerade kärnkraftverk i Pyhäjoki skulle det bli förödande för hela Östersjön. Bottenviken är en relativt grund vik med ett medeldjup på 30 meter på finska sidan, vilket betyder att det inte finns mycket vatten att ”spä” ut med.
Utanför Fukushima pumpas fortfarande radioaktivt kylvatten ut i Stilla havet dygnet runt i ett försök att kyla ner den ännu pågående härdsmältan. De radioaktiva ämnena nådde USA:s västkust 2014, tre år efter olyckan. Vid en olycka i Östersjön skulle det förmodligen ta högst några veckor innan hela Bottenhavet skulle vara nedsmittat.
Vi vädjar till de svenska och finska beslutsfattarna och myndigheterna att ta sitt förnuft till fånga och säga nej till ett bygge av ett kärnkraftverk i Pyhäjoki.