För drygt en månad sedan skickade jag till hälso- och sjukvårdsenheten på Norrbottens läns landsting, en ansökan gällande tandvårdsstöd för min strokedrabbade hustru. Detta tandvårdsstöd kan ansökas av personer som inte själva kan sköta sin tandhygien.
Ett av kraven för att få detta stöd är att personen ifråga har hemtjänst.
Denna till landstinget inskickade ansökan torde ha åstadkommit en smärre chock hos hälso- och sjukvårdsenheten. Här kommer jag, snart 82-årig gubbe, som själv sköter min hustru, och på bästa sätt försöker hålla hennes tänder rena, och ansöker om tandvårdsstöd.
Det har nu gått över en månad sedan ansökningen skickades in, så jag får hoppas att chocken snart lägger sig så att någon på hälso- och sjukvårdsenheten klarar av att meddela oss resultatet av ansökningen.
När jag tar del av kraven som ställs för att erhålla detta tandvårdsstöd, så inser jag att det i första hand är för att underlätta för hemtjänstpersonalen, och övrig personal på vårdinrättningar. Då slipper de besväret att sköta brukarnas, kundernas eller varför inte ”konsumenternas” tänder.
Allt för att kommun och landsting vill spara lite ”småpengar”. Samtidigt ställs högre och högre krav på anhörigvård.