Läser i NSD att det är för få sökande till vård och omsorgsprogrammet i Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Pajala, så det blir ingen utbildning.
Fyra kommuner som samkör sina utbildningar, fyra kommuner där endast fem ungdomar kan tänka sig att jobba inom vård och omsorg.
Detta trots att man i Kiruna lovar sommarjobb och tillsvidareanställning efter avslutad utbildning.
Är det våra ungdomar det är fel på?
Nej, jag tror inte det.
Jag förstår att många unga väljer bort att jobba inom vården, deltider, helgtjänstgöring varannan helg, långa tunga arbetspass ofta med delade turer, stress, utslitna kroppar i tidig ålder och dålig lön med mera.
Ja, de har ju oss som jobbar inom vård och omsorg som förebilder.
Vad förmedlar vi ut? Vad skrivs det om i massmedia?
Inte är det höga löner, bra arbetstider, heltid och att många av oss trots den bistra situationen trivs med våra jobb.
Det är KRIS redan i dag och svårt att tillsätta tjänster och få vikarier. På min arbetsplats har vi under sex månader erbjudit en heltidstjänst, som ingen vill ha. Vi täcker upp den med vikarier vecka för vecka och ibland lyckas vi få någon som vill vikariera en hel månad.
Det är dags att prioritera de som jobbar med vård och omsorg, dags att genomföra bättre arbetsfördelning och erbjuda en lön som man kan leva på utan att behöva slita ut sig.
Vem har landstinget och kommunerna tänkt ska jobba med våra barn, gamla och funktionshindrade? Vad gör facket för att höja yrkenas status?
Har vi tid och råd att strunta i om verksamheterna fungerar?
Snart finns ingen personal kvar. Ska landsting och kommun börja importera personal då? Eller är det bemanningsföretagen som gäller?
Den notan ska väl också betalas, eller?