Bankerna måste ta ansvar för kontantservicen och bredbandsmålet måste inkludera hela befolkningen.
När tillgången på dagligvaror, drivmedel, kontanter, post och olika ombudstjänster som apotek blir sämre i mindre kommuner blir det svårt för människor och företag att få vardagen att gå ihop.
En statlig utredning ”Service i glesbygd” föreslår att olika stöd ska kunna ges till verksamheter på landsbygden för att upprätthålla en grundläggande nivå av kommersiell service.
Detta bör kunna medverka till att en grundläggande servicenivå kan bevaras på mindre orter framöver.
Detta är särskilt viktigt för oss äldre, som vill bo kvar där vi bor i dag så länge som det är möjligt.
Men utredningen missar två viktiga punkter för att vardagen ska kunna fungera i mindre orter och på landsbygden:
Ett tydligt ansvar för kontantservice och ett nationellt bredbandsmål som inkluderar hela befolkningen.
Antalet bankkontor som tillhandahåller kontanter minskar snabbt och över 300 000 människor har i dag 15 kilometer eller längre till en uttagsautomat.
På många mindre orter är det avgörande för företag, människor och föreningsliv att kunna använda kontanter.
Dessvärre saknas ett tydligt besked om var ansvaret ligger för grundläggande betaltjänster och att hela Sverige har tillgång till kontanter.
SPF Seniorerna menar att regering och riksdag bör förtydliga detta, exempelvis genom att bankerna åläggs ansvaret för en grundläggande kontanthantering för att få tillstånd att bedriva sin verksamhet.
Regeringen har satt målet att år 2020 bör 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband och mobiltäckning.
Det är bra, men räcker inte.
Utan snabb och säker kommunikation med vården och omsorgen får äldre svårt att bo kvar hemma, särskilt trygghetslarm måste man kunna lita på.
Väl fungerande digital uppkoppling är också nödvändigt för att kommersiell och offentlig service ska fungera – för att betala med kort, ta ut kontanter eller betala en bussbiljett med mobilen.
Men regeringens bredbandsmål innebär att tio procent av befolkningen ställs utanför.
Det duger inte – målet måste vara att hela befolkningen inkluderas.