I sin ledare i NSD 2017-03-14 sjunger Olov Abrahamsson sin lovsång till ökad skogsavverkning i Sverige. Han anser att det enbart är positivt. Han nämner att eftersom tillväxten är så mycket högre än avverkningen kan vi hugga betydligt mer utan att det försämrar skogen som källa till friluftsliv och rekreation och att det även är en välkommen utveckling ur miljösynpunkt.
Det finns dock en del att invända mot Olovs Abrahamssons ensidiga syn på saken, nämligen att avverkningarna sker i gammelskogar och tillväxten sker i ensartade, monotona ungskogar.
Avverkar vi mer gammelskog krymper möjligheterna till rennäring, friluftsliv och småviltsjakt. Och livets mångfald i skogen får det ännu värre. Olov Abrahamsson måste komma ihåg att det är skillnad på skog och skog. Här i Gällivare, till exempel, har skogsbruket avancerat västerut under de senaste decennierna. Många kvadratkilometer med gammelskog har försvunnit och vi har i bästa fall fått tallplanteringar i gengäld.
Ibland kan det vara lättare att se problematiken på lite avstånd, så låt oss jämföra med regnskogen.
Vi vet att regnskog avverkas i snabb takt och att oljepalmer i räta led planteras i stället.
Träd ersätts av andra träd, men själva regnskogen försvinner med alla sina växter och djur. I konsekvensens namn bör Olov Abrahamsson lovprisa även regnskogsavverkningarna. De ger ju pengar och jobb.
Svar direkt:
Nej, det handlar inte bara om jobb och pengar. Poängen i NSD:s ledare 14/3 var att det är möjligt att förena högt ställda ambitioner för miljöpolitiken med ett mer aktivt skogsbruk i norr. Den så kallade bioekonomin innebär möjligheter för både arbetsmarknaden i norr och arbetet för ett mer hållbart samhälle.
Med vänliga hälsningar,