När jag började arbeta, för tjugo år sedan, på ett stort läkemedelsbolag, hade vi inte tillgång till internet. Email fanns, men i stort sett ingen använde nymodigheten.
Som nyutexaminerad civilingenjör var jag i teknikens framkant och skrev mötesprotokoll med hjälp av en dator. Många föredrog att använda skrivmaskin.
Protokollet cirkulerades sedan i ett brunt internkuvert till alla mötesdeltagare. Efter en vecka eller så kom kuvertet tillbaka till mötessekreteraren som kunde färdigställa det i lugn och ro.
I dag sitter vi helst med den bärbara datorn framför oss på mötet, skriver protokollet i realtid. Direkt efter mötet skickas en länk ut till mötesdeltagarna så att de kan kommentera direkt i dokumentet. Några timmar efter mötets slut är protokollet klart.
Detta är ett exempel av många på hur arbetstakten, effektiviteten, ökat under min arbetstid. Självklart har det skett förändringar tidigare också, men inte så snabba och omvälvande för den enskilde individen.
Framtidsforskaren Bo Dahlbom berättade nyligen om hur antalet forskare i världen kommer att mångdubblas, hur teknikutvecklingen kommer att accelerera och hur vi som individer kommer att tvingas springa allt fortare bara för att behålla den plats vi har.
Nu kan min arbetsgivare och mina kollegor förvänta sig att jag, när jag är på tjänsteresa i södra Kina, laddar ned och reviderar ett dokument på hotellet under kvällen efter en lång arbetsdag.
Gränsen mellan arbete och fritid har suddats ut genom att arbetet inte definieras av en fysisk plats längre, det är ett uppdrag som alltid finns med oss, alltid uppkopplat via våra smarta mobiltelefoner.
Det finns gott om studier som visar hur informationsteknologin ökar individens upplevda stress. En studie från Prevent i oktober 2011 visade till exempel att cirka 25 procent av de tillfrågade hade negativa erfarenheter av att använda IT i arbetslivet. Men det finns även studier som pekar på att vi påverkas rent fysiskt. I en österrikisk studie av René Riedl 2012 uppmättes ökade nivåer av stresshormonet kortisol i blodet hos försökspersoner som utsattes för simulerade datorkrascher.
Samtidigt är det just denna nåbarhet som möjliggör flexibla sätt att arbeta. Det är en fantastisk möjlighet för vår generation och framtida generationer. De första stegen är självklart alltid svåra att ta och särskilt små- och egenföretagare blir beroende av att tekniklösningarna alltid fungerar. I dag gör de inte det.
En dag utan internetuppkoppling kan betyda ett missat uppdrag, en datorkrasch kan betyda att dyrbar information går förlorad, en felaktig inställning på mobiltelefonen under utlandsresan kan innebära astronomiska räkningar för datanedladdning och så vidare.
Det finns med andra ord anledning att tro att teknikstressen för flexibelt arbetande små- och egenföretagare är betydligt större än för genomsnittet.
De nya gränslösa uppdagsbaserade arbetsformerna har en fantastisk potential, men i dag gör begränsningarna inom IT-området att stressen snarare ökar för dem som försöker arbeta i teknikens och utvecklingens framkant.
Det finns ett behov av både forskning och gräns-överskridande, enkla, robusta och användarvänliga IT-lösningar för ett nytt flexibelt arbetsliv där vare sig kontorets väggar eller landsgränser påverkar möjligheten att leverera.