Gruvnäringen är en väletablerad och konkurrensutsatt branch där utvecklingen inom och med den fortskrider. Inom branchen har en långtgående produktivitetsutveckling och gällande villkor för gruvdrift medfört eller gynnat en vinstdrivande produktion.
Gruvnäringen är känslig av fluktuerande råvarupriser på grund av konjunktursvängningar på världsmarknaden. Exempelvis var gruvor nedläggningsmässiga under slutet av 1980 talet. Jag minns själv när jag i ett sammanhang fick frågan ”Vad ska vi göra med gruvorna i Malmfälten?”
Senaste decenniet(er) har det varit en sällan skådad efterfrågan på malm som drivit vinstutveckling och investeringar i utökad produktionskapacitet till riskfyllda nivåer. Kostnadsnivån och även skuldnivån har i många fall ökat som en konsekvens .
I rådande situation framträder gruvdirektörer ivrigt villiga att utöka produktion.
Men om råvarupriset på järnmalm faller som senaste året(en) till cirka 90 amerikanska dollar, USD, per ton järnmalm från nivån 120-140 USD per ton blir konsekvensen betydande. Exempelvis så minskar årliga intäkterna för ett företag som LKAB med en årlig produktion på 28 miljoner ton med cirka 5,5 miljarder kronor. Att då föreslå eller utöka produktionskapacitet måste diskuteras och till och med ifrågasättas rent affärsmässigt.
Om nuvarande råvarupris består eller faller ytterligare accentueras frågan. Det logiska vore istället att minska produktion och vänta med att sälja mineralerna även om malmen efterfrågas.
Det finns rapporter framtagna som pekar på att en flerfaldig produktionsökning är möjlig med en sysselsättningseffekt på flera tiotusentals arbetstillfällen 10-20 år framåt i tiden. Andra åsikter talar för att sysselsättningseffekterna är överdrivna. Ur företags och samhälls aspekter blir det en balansgång ifråga om råvarupris, efterfrågan, sysselsättning och lönsamhet.
Tror inte man ska vara överdrivet optimist ifråga om sysselsättningseffekterna inom branchen. Nyligen publicerade Stefan Fölster på uppdrag från svenskt näringsliv en rapport som pekar på att Sverige pga automatiseringen kommer förlora 2,5 miljoner arbetstillfällen de kommande 20 åren av dagens 4,5 miljoner. Gruvnäringen är bara ett exempel på bransch med den utvecklingen.
Den finansiella situationen är en annan avgörande faktor för hur gruvnäringen utvecklas. Systemet är sårbart med en aldrig skådad globalt kreditdriven tillväxt där pengar går att låna utan nämnvärd kostnad. Men om förhållandet ändras blir det snabbt problem i hela samhällssektorn.
Synen på det som händer går dock isär och olika intressegrupper presenterar information som helst ska stödja deras syn och handlande. De viktiga långsiktiga miljöaspekterna samt det långsiktiga hållbarhetsperspektivet borde vara en ur samhällssynvinkel prioriterad frågeställning men kan ur allmän och annan intresse synvinkel uppfattas annorlunda.
Personligen tror jag tiden är inne att lyfta blicken och skapa en helt ny syn på hur det framtida samhället ska fungera, kort sagt utveckla en ny samhällsmodell med trygga medborgare för framtid. I dag ser man hur politiker ( i samtliga partier) med dagens politik är helt i otakt med tiden och för framtiden. De försöker med en föråldrad syn, inte utveckla samhället med den potential som finns och kommer att finnas utan enbart på gamla synsätt ofta konservativa locka till sig väljare inför val.
Det håller inte för framtiden. Det behövs nya synsätt och troligen nya partier som förmår.