År 1994 röstades Sverige in i EU. Valet föregicks av en enorm ensidig kampanj från borgerliga och socialdemokratiska media.
Under 20 års tid har den behovsstyrda generella välfärdspolitiken gradvis nedmonterats och ersatts med vinstdriven, marknadsstyrd ”välfärd”.
Sedan EU-inträdet har avregleringar och privatiseringar satt den offentliga sektorn under hård press. Detta har lett till försämrad service för det stora flertalet, sämre arbetsmiljö, och särskilt kvinnorna har drabbats hårt när de offentliga utgifterna skurits ned.
EU:s konkurrensregler och upphandlingsdirektiv driver fram privatiseringar av offentlig verksamhet. I EU:s bindande riktlinjer för den ekonomiska politiken uppmanas medlemsländerna att minska de offentliga utgifterna, sänka skatterna och att genomföra strukturella reformer av socialförsäkringarna och på arbetsmarknaden.
En sådan politik gynnar utan tvekan de borgerliga partierna.
EU:s stabilitetspakt som vidareutvecklats med finanspakten tvingar fram minskade offentliga utgifter och social nedrustning. En politik som nyliberaler älskar.
I Lissabonfördraget som är EU:s grundlag nämns inte orden ”allmän tjänst” en enda gång. Istället lanseras begreppet ”tjänster av allmänt intresse”; detta med syfte att låta privata företag ta över allmänna välfärdstjänster.
EU:s roll är helt avgörande för de senaste årens politik i Sverige och övriga EU.
Nyfattigdomen i Europa exploderar samtidigt som antalet dollarmiljonärer ökar. Under åren 2009-2012 har antalet människor i Europa som är beroende av mat från Röda Korset ökat med 75 procent. Röda Korset meddelar också att 43 miljoner europeer inte kan äta sig mätta, och att 120 miljoner riskerar att pressas ner i fattigdom.
Nästan alla löften som JA-sidan utfärdade inför folkomröstningen 1994 har visat sig falska. Till exempel att den militära alliansfriheten inte hotades; att den svenska modellen på arbetsmarknaden inte undergrävs och att vi har juridisk rätt att välja att stå fria från euron.
Nu är Sverige i praktiken medlem i Nato och hjälper till att bygga upp en aggressiv krigsindustri med ”fredspristagaren” EU.
EU stödjer USA:s politik mot bland annat Afghanistan, Libyen, Syrien, med flera. Denna krigspolitik leder till att människor måste fly från sina hemländer.
Samma EU-elit som pratar sig hesa om öppenhet när det gäller arbetskraftsimport är ansvariga för att bygga de murar av satelliter, patrullbåtar, radaranläggningar och gränspoliser, som hindrar flyktingar. 17 000 människor har dött i vattnet utanför Fort Europa mellan 1988 och oktober 2012, men mörkertalet är stort.
Asylrätten borde vara en grundläggande mänsklig rättighet vad än de pösiga nyfascisterna, som växer i antal i Europa, säger.
Vi måste säga nej till EU. Vi måste säga nej till dess sociala nedrustningsprojekt och fortsatta nedskärningar och privatiseringar och vinster i välfärden. Vi måste säga nej till avdemokratiseringen, militariseringen och fascistiseringen.
Ut ur EU! För en ny folkomröstning!