Är vi medvetna om vårdens fram- och baksida?
Jag har under mina 25 år som legitimerad sjuksköterska alltid älskat mitt arbete och att få ge patienterna en så trygg och säker tid i vården som möjligt. I dag lämnar jag jobbet nästan varje dag med en samvetsstress, då jag tänker på det jag inte hann med, eller det jag prioriterade bort på grund av för hög belastning på akutmottagningen.
Är det verkligen så här arbetsgivare och politiker vill ha det?
Många av Vårdförbundets medlemmar, sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor har en mycket pressad arbetssituation.
Den slimmade organisationen och en hög arbetsbelastning gör sig påmind i form av samvetsstress, en känsla av att inte räcka till och att sakna förutsättningar för att arbeta på det sätt som vi vet är bäst för vårdtagarna. Jag och mina kolleger försöker upprätthålla en säker vård utifrån dessa förutsättningar.
Det är inte bara vårdens personal som påverkas av bristerna i vårdens organisation. Detta drabbar i allra högsta grad patienter och anhöriga. Sjuksköterskor måste få mer tid för att ge omvårdnad. I dag hinner vi bara med det allra mest akuta. Det leder till en otrygg vårdmiljö för patienterna och deras anhöriga och kan innebära att patienter måste söka vård ytterligare en gång för att de inte fick den information och omvårdnad de hade behov av från första början. Jag som sjuksköterska hann kanske inte med att se hela människan, det mest grundläggande i min profession, för att kunna ge en god vård.
En patient ska inte behöva undra om den sjuksköterska eller barnmorska hon eller han möter i vården har fått äta, ta rast eller hunnit gå på toaletten de senaste 12 timmarna, om de som vårdar är utvilade och har tillräcklig energi för att kunna arbeta patientsäkert. Patienter ska i alla situationer kunna känna sig trygga och säkra i vården.
Många av Vårdförbundets medlemmar som har både jour och beredskap arbetar väldigt långa arbetspass. En ambulans i blåljusverksamhet kan inom Norrbottens läns landsting få rulla med samma personal under minst 12 timmar och ibland ändå upp till 24 timmar utan att sjuksköterskan får någon tid för återhämtning. Ambulanssjuksköterskor vårdar allt från patienter med hjärtstopp, svåra trafikolyckor, diabetiker, barn och äldre som ramlat och skadat sig till drogpåverkade. Ambulanspersonalen kör många andra transporter mellan olika vårdinrättningar och till Umeå universitetssjukhus.
Hur ställer du dig som medborgare till att möta en ambulans i blåljusutryckning där föraren inte fått vila och inte ens fått äta under 12 timmar? En yrkesförare har enligt EU-regler en begränsad körtid. Efter 4,5 timme måste de ta en rast på minst 45 minuter.
Vad är skillnaden mellan yrkesförare och ambulanspersonal?
Transporterna i länets ambulanser har de senaste åren ökat drastiskt, men trots det har vi inte fler ambulanser. Idag finns det inte heller tillräckligt med personal för att bemanna befintliga ambulanser, vilket gör att diskussioner förs på vissa håll i länet om att sänka kraven på ambulanspersonalens kompetens. Det vore ett stort misstag! En välorganiserad ambulanssjukvård med rätt kompetens sparar både lidande och pengar eftersom ambulanssjuksköterskan kan göra en första bedömning, sätta in behandling och köra direkt till rätt avdelning istället för att lämna patienten på en överbelastad akutmottagning.
Det är en stor brist på Vårdförbundets yrkesgrupper i Norrbotten. På många hälsocentraler saknas biomedicinska analytiker. För att kunna ställa en korrekt diagnos och ge relevant behandling behövs exakta analyser av patienters prover och resultat som bara biomedicinska analytiker har kunskap att ta fram. Biomedicinska analytiker bidrar till en bättre, säkrare och mer effektiv vård och ska värderas och lönesättas utifrån sin kunskap.
Inom intensivvård och psykiatri saknas specialistutbildade sjuksköterskor och även här diskuteras kortsiktiga lösningar som skulle innebära att kunskapskraven sänks hos den som vårdar. Vårdförbundet har ett konkret förslag på en akademisk specialisttjänstgöring (AST) för sjuksköterskor, som skulle kunna råda bot på bristen. Jag ställer mig då frågan - vem vill anlita en icke behörig elektriker när man bygger om sitt hus? Varför finns myndighetskraven inom byggbranschen att det ska vara certifierad personal för rätt ändamål för att försäkringen ska gälla? Inom vården saknas dessa krav. Varför?
Chefer och ledare i vården, som inte sällan är sjuksköterskor, saknar ofta förutsättningar för att kunna skapa en hälsosam vårdmiljö på lång sikt för personal och patienter.
De drivs att välja billiga och kortsiktiga lösningar.
Människor i Norrbotten har rätt till en god och säker vård. För att det ska bli verklighet måste vi säkerställa en god grundbemanning med rätt kunskap. Sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor har rätt till en god arbetsmiljö och hälsosamma arbetstider för att kunna göra ett professionellt arbete, utveckla vården och ha ett hållbart yrkesliv.
Det är dags att arbetsgivare och politiker tar ansvar för vården i Norrbotten!