Nu kan vi åter läsa i tidningarna att regeringen minskat anslagen till Arbetsmiljöverket, vilket innebär att resurserna kommer att minska och neddragningar kommer att ske i dess verksamhet.
Antalet inspektörer har sedan 2006 halverats i Norrbotten.
Nu finns planer på att indela Arbetsmiljöverket i regioner. Den nordligaste regionen kommer att bestå av Norrbotten Västerbotten, Jämtland och Västernorrland och ha sitt regionkontor i Umeå. Endast på regionkontoret kommer det att finnas en jurist.
I Luleå kommer endast en filial att finnas. Antalet inspektörer ska också minskas enligt förslaget. I underlaget har man använt sig av ett matematiskt system som ska avgöra hur fördelningen av inspektörer ska fördelas över landet. Där används parametrar som antal invånare samt antal företag med fler än fem anställda. Norrbotten blir då den stora förloraren då föga hänsyn tas till länets storlek.
Trots denna planerade förändring så återstår ett ytterligare sparkrav på 2 %, som bl.a. innebär att kommande pensionsavgångar inte återbesätts,(sex av tio tjänster).
Vad kommer detta att innebära? Redan i dag har Arbetsmiljöverket för lite resurser.
ILO’s rekommendationer är att det ska finnas en inspektör per 10 000 invånare. Sverige har bara 0,7 inspektörer per 10 000 invånare.
Redan i dag har Arbetsmiljöverket svårt att följa upp sina förelägganden och förbud. Sedan 2006 har det inneburit att uppföljningen i praktiken, i allt större utsträckning skett genom att skyddsombud, huvudskyddsombud och regionala skyddsombud, har vakat över efterlevnaden, och kontaktat Arbetsmiljöverket vid överträdelser.
Ytterligare nedskärningar, innebär färre inspektioner och därför också ett större krav på de skyddsombud som verkar ute på arbetsplatserna.
Antalet allvarliga skador och olycksfall på arbetsplatser ökar i Sverige, samtidigt som AFA försäkringar skickar tillbaka mångmiljonbelopp till arbetsgivarna, på grund av för lite utnyttjande av försäkringarna.
Arbetstagare blir sjuka och skadade av sitt arbete. Ofta får de processa för att ens få sjukpenning. Arbetsskador och arbetssjukdomar är nästintill omöjliga att få igenom. Även socialförsäkringssystemet redovisar ett betydande överskott, som istället används till att finansiera skattesänkningar.
Arbetstagare som drabbas av skador och sjukdomar råkar ofta illa ut. De drabbas inte bara av att få leva med de inskränkningar och smärtor, som de fått av sina skador och sjukdomar, de drabbas även av utförsäkring, arbetslöshet och fattigdom.
140 000 människor i Sverige, lever idag helt utanför alla trygghetssystem som finns, d.v.s. de försörjs av anhöriga eller annat, och det är ofta kroniskt sjuka människor.
Vad kan vi göra åt detta, förutom att tänka på vem som ska få vår röst i kommande val?
Jo, de fackliga organisationerna måste ta makten över arbetsmiljö- och inflytandefrågorna på arbetsplatserna!
De måste vaka över att arbetsgivarna verkligen följer de regelverk som finns i Arbetsmiljölagen, AML, och dess föreskrifter. De fackliga organisationerna måste också lära sig att använda regelverket mer effektivt. AML är inte en lag som bara är förbehållet skyddsombud, att använda, att det bara är skyddsombud som kan använda sig av hänvändelseordningen och att göra skyddsombudsstopp, är en helt annan sak.
Arbetsgivarna kan inte förhandla bort de krav som är ställda i AML, och då är det viktigt att förhandlaren känner till vilka lagkrav som finns.
Förhandlarna måste också säkerställa att skyddsombuden har fått den delaktighet, och inflytande i processen, som de har rätt till enligt AML, och vid överträdelser protokollföra och tvista om skyddsombudsrätten. Att arbetsgivaren kränker skyddsombudsrätten, är även en kränkning mot de fackliga organisationerna! De fackliga organisationerna får inte glömma bort sina skyddsombud, de är många, och kan göra skillnad på arbetsplatserna. Bara Kommunals avdelning i Norrbotten, har cirka 1 000 stycken skyddsombud!
Genom samverkan med skyddsombuden, kan också hänvändelseordningen användas mer effektivt.
Detta gör man genom att aktivt stödja, samverka med och ge de lokala företrädarna verktyg och kunskap, till att agera på arbetsplatserna.
Vi måste också lova varandra, att aldrig acceptera, en så dålig arbetsmiljö, att någon kan drabbas av skada, eller ohälsa på arbetsplatserna!
Bara detta kan hindra att arbetstagare drabbas av att bli en av de, som slutligen hamnar på ”slaskbacken”, d.v.s. utanför alla trygghetssystem som finns och därmed blir förpassad, till ett liv med usel ekonomi och hamna utanför utanförskapet.