En halv miljon personer i Sverige har passerat 80-årsstrecket. Om två årtionden kommer siffran stiga till 800 000.
Den demografiska förändringen påverkar hela samhället, men diskuteras knappt i valrörelsen. Och när den diskuteras ses de äldre som en börda för samhället. Det finns skäl för en mer optimistisk bild.
Utvecklingen av smartare vård öppnar dörrarna till aktivt åldrande. Problemet är bara att vi är dåliga på att ta till oss dessa innovationer.
Personer som drabbas av reumatiska sjukdomar får svårt att klara sig på arbetsmarknaden. Längre fram i livet utvecklar de ofta olika funktionsnedsättningar. Nya läkemedel kan hjälpa många att leva friska liv.
Men ofta sätts medicinerna in först när patienterna passiviserats bort från arbetsmarknaden. Också många unga hamnar i ett utanförskap eftersom rätt hjälp inte ges i rätt tid.
Ett annat exempel är att många med åren utvecklar nedsatt hörsel. Om du hör lite sämre kan det bli svårt att hänga med i samtal på jobbet, med vännerna eller inom familjen. Nedsatt hörsel ökar risken för andra åldersproblem som demens.
Tekniken för hörapparater utvecklas snabbt. Men innovationerna når inte alltid fram. Många får inte ens stöd av vården förrän de utvecklat kraftiga nedsättningar.
Är det inte dags för en debatt om hur rätt hjälp kan nå fram i rätt tid? Borde inte valrörelsen handla just om framtidsfrågor, som hur vi kan hjälpa fler att vara friska längre upp i åldrarna?