Svar till ”Friherre” i NSD den 29 april. LKAB har för länge sedan glömt den historia som Hjalmar Lundbohm byggde Kiruna på.
Han värnade om befolkningen och deras levnadsvillkor, för att han skulle kunna bryta malm. I dag anser LKAB sig så viktiga att de kan låta bli att lyssna till befolkningen.
Lagar och förordningar är en bisak, som alltid framställs som ett hinder för LKAB. Dagens malmbrytning ska fram till vilket pris som helst. De försöker dessutom rikta fokus på kommunen, när det är de själva som ska värna om befolkningen.
Här har vi gått och slitit ett helt arbetsliv, sparat och gnetat till en tryggad ålderdom. Köpt en lägenhet mitt i stan på markplan, nära till butiker, post, systemet och banken. Allt för att vi ska kunna bo kvar här resten av våra liv.
Och nu tvingas vi flytta till ett betydligt dyrare boende. Det innebär dessutom att valmöjligheterna begränsas och våra besparingar går nu indirekt till att finansiera LKABs malmbrytning.
Detta visar att dagens LKAB-ledning har inte tagit någon som helst lärdom av historien.