En hel del har skrivits på sistone om missförhållanden för vårdtagare inom hemtjänst/särskilt boende. Det är lätt att dra slutsats att personal som arbetar närmast vårdtagaren är försumlig, inte gör sitt jobb. De blir de som får stå till svars för att dessa kommunmedborgare inte får den vård de har behov av och dessutom betalar för.
Jag har förmånen att sitta i styrelsen för Kiruna Demensförening sedan 1999 och har fått höra många historier om blöjor som inte blivit bytta, smuts, dåliga matsituationer, dåligt bemötande av både vårdtagare och anhöriga. Men jag har också erfarenhet och fått höra många andra historier om fantastisk vårdpersonal som med respekt och tålamod tar sig an vården av demenssjuka personer.
Vårdpersonal som lyckas få den demenssjuke att äta, duscha, slappna av, sova med mera har en stor kunskap, erfarenhet och intresse för att vårda människor, annars skulle de inte orka.
Demenssjuka personer är inte en enhetlig grupp men har gemensamt att inte kunna se konsekvenser av sitt handlande, planera för framtiden, lära av erfarenheter. Dåligt närminne, vet inte var man är, svårt att kontrollera känslor. Ständiga tillkortakommanden ger frustration och ofta ilska. Vägrar göra det man inte förstår, överkänslig för ljus och ljud, svårt att hitta ord/tappa språket med mera mm Det krävs så mycket av den personal som ska vårda demenssjuka personer. De ska klara att vara närvarande, kunna kommunicera, vara trygga och få den demenssjuke att känna sig delaktig och värdefull. ” De goda krafterna” blir den demenssjukes viktigaste värld.
Demenssjuka är den mest krävande sjukdomsgrupp och anhöriga klarar/orkar inte vårda själva när sjukdomen framskrider. Många anhöriga blir själva sjuka.
”De goda krafterna” inom hemtjänst och särskilt boende gör ett fantastiskt arbete, men får inte den stöttning och den ledning de behöver. Ska en vårdpersonal behöva säga till en kollega att sluta blippa på telefonen? Hur följs introduktion/utbildning upp? Har alla på enheten fått utbildningen? Används den i arbetet? Förväntas det att vårdpersonal ska delge sina kollegor, trots att man har fullt upp med andra arbetsuppgifter? Vårdplaneringar som inte följs upp? Verktyg som BPSD (Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens) för att komma tillrätta med olika psykiska beteenden används inte som det var tänkt. Handledning som inte finns. Var finns teamarbete med de professioner som finns för vårdtagaren? Levnadsberättelser som inte används eller är kända.
Allt detta är ledningsfrågor på olika nivåer upp till den politiska nivån.
Befria vårdpersonal som arbetar närmast vårdtagarna från beskyllningen att vanvårda. Stötta dem och ge dem arbetsförhållanden där de kan verka och känna sig stolta över sitt professionella arbete.
Varje situation där en människa inte behandlas med respekt är en för mycket och det gäller alla, vårdtagare, personal och anhöriga