Den dansande 50-åringen borde firas stort detta år

Luleå rytmik och balett. Dessa dansare, Agnes Gålin, Clara Selberg, Tilda Floren och Paulina Vikström, showade loss på detta vis år 2015. I insändaren nedan hyllar den portugisiske danspedagogen, tillika en av grundarna till Luleå rytmik och balett, Ruben Marks, de som knogar och driver föreningen vidare med sådan energi och glöd.

Luleå rytmik och balett. Dessa dansare, Agnes Gålin, Clara Selberg, Tilda Floren och Paulina Vikström, showade loss på detta vis år 2015. I insändaren nedan hyllar den portugisiske danspedagogen, tillika en av grundarna till Luleå rytmik och balett, Ruben Marks, de som knogar och driver föreningen vidare med sådan energi och glöd.

Foto: Kurt Engström

Norrbottens län2017-09-12 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

September 1967. 50 år har gått. Då grundade jag Luleå Balett och Dansinstitut. Året dessförinnan hade jag flyttat från Kalix där jag arbetade som gymnastiklärare vid Mannhemsskolan. Två år innan började jag att resa mellan Kalix och Luleå för att undervisa balett, jazzdans och modern dans. Intresset var så stort att många påverkade mig att flytta in till ”storstaden” vilket jag gjorde. Började då en fantastisk aktivitet med ett dussintals barn och vuxna.

Under nio år satte jag upp flera dansföreställningar med hjälp av samarbetande föräldrar vilka enades och skapade en föräldraförening år 1969.

1972 fick jag ett kulturpris för mitt bidrag till kulturen i staden och till dansens konst. Men 1974 flyttade jag från Luleå. Jag tänkte läsa vidare ett par år och komma tillbaka sedan. Tyvärr blev det inte så, trots att jag i alla dessa år har längtat tillbaka så otroligt mycket till “mitt” Luleå.

Den där föräldraföreningen fortsatt dock med aktiviteter med stort och starkt engagemang och förberedde därmed vägen till dagens Luleå Rytmik och Balettförening. Vad de åstadkommit sedan dess är verkligen fantastiskt och alla måste vara jättetacksamma för ett så strålande bidrag. Jag följer föreningens verksamhet med glädje och känner mig lite stolt över mitt ödmjuka bidrag för 50 år sedan.

När balettföreningen fyllde 40 år 2009 bjöd mig att vara med och jag var så pass rörd att jag inte kunde undvika ett par tårar när så många ville tacka mig. Det var som en storm av blandade känslor. Jag vill tacka offentligt alla dom som med sin insats bidrog till succén och jag menar såväl alla som redan har lämnat oss samt alla som för närvarande fortsätter att kämpa för att berika staden med en så vacker och underbar verksamhet.

Jag tycker att det är värt att fira 50-årsjubileum med ett fyrfalldigt leve och med stora grattiskramar till styrelsen, konstnärsledaren och danspedagogerna på föreningen för en så märkvärdig, oerhörd och strålande insats.