Det harpasserat fyrtio år sedan jag lämnade mitt land som flykting. Det gör att jag identifierar mig med folk som flyr från krig, fattigdom och diktatur. Speciellt nu när miljontals inte kan stanna varken i hemlandet eller nära gränser eftersom det redan existerar miljontals flyktingar där. Och dessa är tvingade att överleva i ett stort helvete.
I insändaren, som publicerades 14 sept 2015, med rubriken: ”Är det verkligen Åkessons fel?” står att läsa att man inte kan lasta den högerextrema rörelsen Sverigedemokraterna för flyktingars situation eller människosmugglarnas likgiltighet.
Men man kan lasta Sverigedemokraterna för deras vansinniga propaganda som har som syfte att framkalla hat, rasism och förstärka mobbning i samhället. Fortfarande, trots att Sverigedemokraterna har fått mer plats i massmedia, har jag aldrig läst att de riktat någon kritik mot de europeiska länder som varit aktiva i de krig som skapade miljontals flyktingar.
Sverige har bland annat varit inblandat i kriget mot Gaddafi i Libyen, och efter diktatorns fall tvingades miljontals fattiga nordafrikanska flyktingar ut i havet för att hitta sin ”befrielse” genom drunkning.
I början av Syriens inbördeskrig var EU länderna inblandade genom att stödja de så kallade ”rebellerna” (som senare blev IS) för att störta president/diktatorn Bashar al-Assad. Det har till resulterats i över 250 tusen döda och elva miljoner flyktingar.
I den publicerade insändaren citeras ”att det är den generösa flyktingpolitiken som ger falska förhoppningar och som får dem att riskera sina liv för att sig hit”.
Det finns inga falska förhoppningar som gör att människor i sin desperation försöker rädda sina liv när man befinner sig mitt i ett ständigt dödande. Människans instinkt gör vad som helst för att njuta livet ett tag till, när bombljud tystnar fåglarnas sång och freden blir ouppnåelig.
Alla platser utan krig och förföljelser är lämpliga för att agera för humanism, oavsett om man är rik eller inte. Fred är det finaste som ett folk kan ha och kan dela med sig av.