Svar till Lovisa Rova, NSD insändarsidan 24 juli. Hon skriver att hon är less på hundar som hennes egen hund vill attackera för att försvara sin matte.
Först och främst så är det ett naturligt beteende att hundar skäller. Det är deras sätt att prata och kommunicera. Vissa raser skäller mer än andra. Vissa raser skäller knappt alls. Men om din hund inte accepterar det naturliga sociala samspelet som hundar har, som exempelvis att en mindre hund vill leka, utan i stället vill gå till attack, då har du och din hund problem.
En ”normal” hund uppfattar olika signaler automatiskt. Och att ständigt behöva mota din egen hund från att attackera andra hundar eller hundägare visar att problemet ligger hos dig, inte hos den andra hundägaren eller hunden. Jag kan hålla med dig om att det finns många mindre hundar som bjäfser och skäller. Men det beror på många olika orsaker.
Oftast är det av nyfikenhet eller för att påkalla uppmärksamhet på sitt eget revir.
Om du har en lugn och stabil hund oavsett ras eller storlek, så ska den helt ignorera behovet av att angripa andra hundar vid möte om du har full kontroll.
Att du får trampa, slita och dra i din hund visar att så inte är fallet.
Jag har under många år som hundägare aldrig haft problem med mindre hundar när jag promenerat med vår hund. Tre gånger har den i stället blivit attackerad av stora hundar som ägarna inte har kunnat kontrollera.
Men läser man mellan raderna i din insändare så kan man få känslan av att du gillar våld, och de signalerna känner din hund av direkt.
Så i slutändan är det nog du som bör fundera på vems fel det är att din hund blir aggressiv.