Palestina och Israel ligger långt borta. De som lever där kan ändå bo i våra hjärtan, därför att vi behövs.
Det är förunderligt hur en konflikt kan få pågå över 60 år utan att omvärlden reagerat oftare på vardagsvåldet gentemot palestinierna.
Ut ur husen springer vi här när något hemskt har hänt mot dem som försöker stötta Gazas folk som dödsskjutningarna på Ship to Gaza. Rätt är det att reagera då, men det är alltför tyst när det gäller det som det palestinska folket ständigt lever i. Israel talas det redan högt och mycket om i de flesta medier.
Återger en sann historia från Gaza. Mamma Amina leds till sängen av sin tjugoårige son Mustafa. Amina är skadad efter den senaste Israeliska attacken då deras hus träffades.
Mustafa har blivit familjens överhuvud. Fadern och två av barnen dog då i november förra året. Muhammad född 2008 och den yngre pojken Suhaib tvillingbror till Musab som överlevde.
Mamma Amina hade grälat på sin make för att han inte var mer intresserad av politik utan tittade för mycket på fotboll enligt henne. Han satt framför tvn och tittade på just det när huset träffades. Av “misstag“, sade israelerna.
Storasyster Noir står vid graven och ber med framsträckta händer, lille Musab gnuggar sig oroligt mot familjens gravsten.
Kvar av familjen är lille Musab, två äldre systrar förutom Mustafa som fick bli vuxen över en natt, och så vingklippta mamma Amina som förut var navet i familjen med läxläsning och allt annat en mor är.
Den ene döde sonen Muhammad hade de döpt efter en tidigare förlorad son, som också dog efter israeliskt våld.
Huset de bor i hade de återuppbyggt med hjälp utifrån efter attacken mot Gaza under de förfärliga 22 dagarna med det besinningslösa bombandet, och skjutandet in i det tätbefolkade området 2006. Nu får de börja bygga upp delar av hemmet igen.
På journalistens fråga om hon är extra drabbad svarar Amina; Nej det är likadant över hela Gaza, i alla familjer.
Jag frågar mig hur de orkar men de kan ju knappast bara hoppa av. Hur ska livet och framtiden bli för lille Musab och hans syskon? Det är därför vi är så viktiga här, bara att de vet att vi finns. Det är för det, och för att stötta med bistånd och bilda opinion vår palestinska förening finns här.
Vi behövs!