I år kommer drygt 3 000 personer att utförsäkras ur sjukförsäkringen för andra gången. Vi har därmed fått ett nytt begrepp i vårt språk: ”dubbelutförsäkrade”. Snart kan vi också se fenomenet ”trippelutförsäkrade”, det vill säga personer som passerat den bortre parentesen för tredje gången.
Denna rundgång framstår för allt fler som möter effekterna – antingen som sjuka, anhöriga, vänner, handläggare eller läkare – som fullständigt absurd. Man kan på goda grunder ifrågasätta om inte de snäva och stelbenta tidsgränserna i sjukförsäkringen i sig själv är ett problem i sammanhanget.
När det gäller samtliga inskrivna vid Arbetsförmedlingen, AF, har det skett en ökning från augusti 2012 till augusti 2013 med 18 231 personer. Drygt 70 procent av denna ökning beror på att gruppen med funktionsnedsättning ökar. Det handlar oftast om att personer som utförsäkras från sjukförsäkringen nu i stor omfattning förs över till Arbetsförmedlingen. Få av dem har i dag en chans på den reguljära arbetsmarknaden.
Det totala antalet inskrivna hos AF med en funktionsnedsättning var den sista augusti i år 194 588 personer. Aldrig tidigare har så många personer med ohälsa långtidsparkerats i arbetsmarknadspolitiken, ofta som öppet arbetslösa eller som deltagare i olika lågkvalitativa program (Fas 3). Här finns också en av de viktigaste förklaringarna till varför långtidsarbetslösheten och matchningsproblemen på arbetsmarknaden ökat så kraftigt sedan alliansen tillträdde 2006.
Samtidigt som allt fler kastas ut från sjukförsäkringen drar regeringen ner på rehabiliteringen och företagshälsovården. Stödet till företagshälsovården tas i praktiken bort i nästa års budget. De ca 360 miljoner som regeringen förra året planerade att satsa på företagshälsovården ersätts med ett bidrag på 30 miljoner, pengar som riktas direkt till arbetsgivarna.
Man kan man på goda grunder hävda att regeringen bryter mot ILO-konventionen 161, som Sverige ratificerade 1986 och då åtog sig att steg för steg bygga ut företagshälsovården.
Antalet arbetstagare som har tillgång till företagshälsovård har sedan dess minskat kraftigt. Från att i slutet på 1980-talet legat på 86 procent är siffran nu nere under 65 procent.
Ska den stora majoritet av de arbetslösa som, enligt AF, befinner sig i en utsatt arbetsmarknadssituation i framtiden ha en chans att komma tillbaks måste regeringen göra precis tvärtom mot vad den gör idag. Staten måste öka insatserna, inte minst utbildningsinsatserna, för dessa personer så att de bättre kan svara upp mot de krav som arbetsgivarna ställer. Vad som därutöver krävs är att statsmakten stimulerar parterna på arbetsmarknaden att ingå en bred rehabiliterings- och omställningspakt, där företagshälsovården har en viktig roll att spela.
LO vill dessutom omvandla dagens snäva och orimliga tidsgränser i sjukförsäkringen till stödjepunkter, där individen istället rustas med konkreta rehabiliteringsrättigheter. Detta skulle skapa en rimligare balans i kravställandet och samtidigt sätta press på de aktörer som verkligen kan leverera rehabilitering.
Men detta är inget som hittills intresserat regeringen. I den senaste partiledardebatten i SVT väljer statsminister Reinfeldt istället att släta över den besvärliga verkligheten. De nya moderaterna har blivit de nöjda moderaterna.
Reinfeldt vägrar se att den förda politiken de senaste åren fattiggjort tiotusentals långtidssjuka och kontinuerligt lämnar kvar allt fler i långvarigt bidragsberoende (varaktigheten i socialbidrag ökar kraftigt).
När Reinfeldt dessutom avbryter, såväl programledarna som sina meddebattörer, och hånler när andra pratar framgår den sociala arrogansen bakom allianspolitiken med önskvärd tydlighet.
Det är dags att byta politik i valet 2014!