”Sverigedemokraterna vill ju att alla som kommer hit ska anpassa sig till den svenska kulturen, eftersom svenskarna var här först.” ”Men hur går det ihop egentligen? Svenskarna var ju faktiskt inte här först.” Ungefär så brukar resonemanget gå när man diskuterar paradoxen Sverigedemokraterna i förhållande till den samiska befolkningen.
Det är inte konstigt att partiet, med Jimmie Åkesson och minoritetspolitiska talesmannen Mattias Karlsson i spetsen, försöker hitta en gångbar politik gentemot Sveriges ursprungsbefolkning.
Nu, i februari 2014, mitt i hoten om gruvetableringar och mitt i en beteskris som renskötare runt om i Sápmi kämpar med, kommer de farandes och vill ta bort renskötselrätten för samebymedlemmar. Partiets tal om att det är viktigt att ”värna om sin kultur” ekar tomt.
Låt inte Sverigedemokraterna sätta agendan för vilka samepolitiska frågor vi ska debattera! Se istället den samiska kulturen som ett exempel på att ett land aldrig består av, och aldrig har bestått av, en befolkning som är enhetlig. I Sverige har det alltid funnits flera olika kulturer.
De utmaningar vi står inför i dag, och som vi alltid har stått inför, handlar om hur vi på bästa sätt kan hantera de olikheter som finns, både inom grupper och mellan grupper.
Hur kan vi leva sida vid sida på ett bra sätt? Hur kan vi mötas? Vad behövs för att vi och våra barn ska få bra liv här uppe i norr? För det är väl vad vi vill?