Den senaste veckans utveckling på försvarsområdet visar att Sveriges politiska ledning tagit ett steg i rätt riktning när man nu säger att vi måste vara beredda att försvara vårt eget land och att vi måste återanskaffa materiel för detta ändamål.
Man säger också att kvaliteten på vår soldatutbildning måste höjas, även det ett kvitto på att man förstått att de senaste femton årens experimenterande med landets säkerhet gått fel.
I sann svensk anda har vi tillsatt en utredning som kommit fram till kloka slutsatser.
Men ingenstans syns någon direkt ökning av vår försvarsförmåga utan det mesta är centrerat kring prat om inköp och nya riktlinjer för utbildning. Vår totala reaktion på krisen i Ukraina är att delar av flygvapnets incidentberedskap i form av två JAS- plan baserats på Gotland.
Samtidigt ser vi hur Finland utan stora åthävor utbildar tusentals soldater, något som snabbt och tydligt visat för omvärlden att Finland kan och vill försvara sitt eget territorium.
Orsaken till att Sverige inte kan genomföra motsvarande styrkedemonstration är givetvis att det inte finns tusentals soldater som kan genomföra övningar och för övrigt inte heller befäl som är övade i att leda tusentals soldater.
Orsaken till att det inte finns soldater i tillräcklig mängd är att Sverige avskaffat värnplikten och ersatt den med ett värvat försvar som inte kan rekrytera de unga män och kvinnor som behövs därför att soldatyrket inte är attraktivt.
Orsaken till att vi avskaffat värnplikten är dels att många officerare trott att det skulle vara lättare att utbilda frivilliga än de ostyriga horder av värnpliktiga de tidigare var tvungna att kämpa med, dels ur ett politiskt perspektiv.
Den heliga valfriheten som är så betecknande för det nyliberala synsättet på hur världen ska fungera.
Det ses som helt i sin ordning att man ska få välja om man ska vara redo att gå ut i krig för sitt land eller om man ska kunna stanna hemma för att bli försvarad av någon annan.
Sverige kan emellertid lyfta sig ur sin vanmakt genom att våra politiker kastar partiideologirna åt sidan och åter börjar agera med landets bästa för ögonen.
Om vi inför ett nytt värnpliktssystem kommer vi att kunna rekrytera tillräckligt många soldater för att kunna försvara hela landet.
Vi kommer också att kunna rekrytera de bästa av dessa soldater för befälsutbildning så att vi i ett slag höjer både kvantitet och kvalitet på vår försvarsmakt.
Det finns idag inte heller pengar för att öva de få stridsvagnsbesättningar, sjömän eller flygare vi har eftersom övningarna med anställda soldater är så dyra.
Om vi återgår till värnplikt som bas för personalförsörjningen blir övningarna billigare eftersom vi inte behöver betala ut traktamenten och övertidsersättningar för att öva våra soldater.
Vi får alltså pengar över för att öva ännu mer i syfte att höja vår kompetens.
Om majoriteten unga män och kvinnor utbildas för att försvara Sverige, visar vi omvärlden att vi fortfarande inte är intresserade av främmande herrar i landet eftersom alla kommer att göra sin del för att hjälpa till i den gemensamma uppgiften.
Likaväl som tidigare regeringar bedrivit arbetsmarknads- och regionalpolitik med Försvarsmakten har vår nuvarande regering använt Försvarsmakten som en manifestation av sin tro på att staten inte skall tvinga medborgarna till något.
Både denna och de tidigare nämnda regionalpolitiska satsningarna har slagit fel.
Det är dags att nu lägga ideologin åt sidan och mot bakgrund av händelserna i Sydösteuropa, genom ett införande av värnplikt i Sverige signalera att detta land åter är intresserat av att försvara sig mot alla angripare.