Regeringens optimism har fått Sverige att spåra ut. Den borgerliga regeringen verkar efter åtta år anse att man lyckats fullt ut.
Man ser obetalda sysselsättningar som nyskapade jobb. Segregation efter privatiseringar i offentlig sektor är ett ickeproblem utan istället handlar det om det fria valet.
420 000 arbetslösa i Sverige och arbetsmarknadsministern har inte skrivit en enda proposition på snart ett halvår. Under 2013 åkte 42 löntagare till jobbet för att aldrig komma hem igen, samtidigt säger finansministern att kollektivavtal är ett hinder på arbetsmarknad.
Det saknas fler än 100 000 bostäder i Sverige och bostadsministern anser sig ha gjort allt han kan - alltså ingenting, och hänvisar istället till marknaden.
Järnvägstrafiken står stilla över stora delar av landet, tåg spårar ur på trasiga rälsar trots varningar från lokförarna och infrastrukturministern har fullt förtroende för sina tjänstemän och de företag som har till uppgift att underhålla rälsen.
Med andra ord är deras inställning till läget ett annat än vad den bör vara. För att summera har man kastat 120 miljarder i sjön och nu står man med hånflinet och undrar var oppositionen skall ta sina pengar ifrån för reformer.
Den 22 januari lade Socialdemokraterna fram förslag på hur vi vill organisera järnvägen ifråga om skötsel och underhåll: Underhållet och tillsynen av spåren ska återregleras och ansvaret ska ligga på staten för att undvika brister och förvirring, entreprenörer och aktörer som skyller över ansvaret på varandra och så vidare.
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärds reaktion blev en sorglig röra á la kossackval, där hon varnade för att avregleringen bidragit till inbesparingar på 20 miljarder, och att ett återförstatligande skulle leda till ökade kostnader.
Vi kan inte förneka logiken att statens direkta kostnader för underhåll sjunker om ansvaret ligger på någon annan. Men Elmsäter-Svärd menar att de 20 miljarder man sparat in “hamnat på spåret”.
Frågan: var har de miljarderna hamnat? Hela Norrlandsregionen endast 4 procent av regeringens infrastrukturbudget så inte har det satsats en krona extra på vår järnväg här uppe.
Och tågen spårar ur eller står stilla även i södra Sverige till följd av dåliga rälsar så inte verkar ju heller dessa spår ha fått ta del av 20 miljarder.
De inbesparingar och den fulla tillit till marknaden regeringen hyser har istället medfört förseningar, urspårningar och stoppad trafik som i sin tur medfört stora kostnader för individen men även för näringsliv och den svenska ekonomin.
De många olika aktörerna som rör sig ute på spåret medför förvirring och en till synes bristande kommunikation mellan de ute på spåret och de som sitter bakom skrivbordet. Upphandlingar för bästa pris har sett till att franska tåg som stannar vid minus 15 grader hamnar i landets kallaste del med temperaturer ned till minus 40 grader.
Förlusterna har dessutom medfört att SJ och Green Cargo nu varslar nästan 1 000 personer, bara som en början.
Regeringen har på bästa borgarvis visat för svenska folket vad marknadens krafter ger för resultat på trygghet och kvalité.
Marknaden gallrar inte bara ut de icke-konkurrenskraftiga bolagen, utan man raserar hela den grund varpå svensk kollektivtrafik på räls vilar: Garantin att svenska kommunikationer fungerar och underhålls.