Problemen i grundskolan diskuteras livligt. Men ingen talar om elefanten i rummet. Problemet som alla berörda känner till men håller tyst om, nämligen föräldraproblemet.
Många föräldrar anser sig inte ha något ansvar för vad som händer kring deras barn i skolan. Stök i korridorer, störande av lektioner och/eller misslyckanden att nå målen - allt är skolans fel. Men föräldrarna är snabba på att KRÄVA godkända betyg, mer resurser, extra stöd och bättre ordning. Sker inte detta hotar de att ”gå vidare” med en anmälan eller byta skola.
Kommunaliseringen sänkte statliga skolan, vilket bäddade för friskolor och det fria skolvalet. Därmed riggades skolan för föräldrarna som blev kunder som började kräva saker, främst godkända betyg. Betygen blev ett konkurrensmedel med påföljande inflation som gör att dåligt utbildade barn skickas uppåt i skolsystemet.
För att ändra på detta krävs många saker. Men vi måste börja i rätt ände.
Nämna saker vid sitt rätta namn och placera ansvar där det hör hemma.
Skolans uppgift är att utbilda eleverna!
Föräldrarnas uppgift är att uppfostra barnen!
Största problemet på högstadiet är oro i korridorer och på lektioner, glömda/bortslarvade läromedel och dålig tidspassning. Grunden till detta är att vissa barn inte lärt sig vanlig hyfs: att uppträda anständigt, visa respekt för sina medmänniskor, passa tider, hålla någorlunda ordning och vara rädd om sin egen och skolans utrustning. Och att munnen inte omedelbart måste skrika ut det hjärnan tänker.
Allt detta handlar om uppfostran, alltså en föräldrauppgift.
Men den lärare som sätter ner foten kan råka illa ut. Ty vi lever i världens mest lättkränkta land. Uppstår delade meningar, om till exempel en tillsägelse är befogad eller inte, står läraren ensam. Elevsituationer är ofta känsloladdade, beslut måste fattas snabbt. I sådana fall kan, även om avsikten är god, ett litet fel, ett yttrande eller ett missförstånd bli kännbart för läraren. Ett skäl till att lärare tvekar ingripa.
Till detta kommer så alla möten och all dokumentation som oordning, klagomål och betygsvarningar genererar. För att inte tala om alla omprov! Detta stjäl tid från undervisningen och håller på att förstöra yrket.
Kraven på dagens högstadieelever är pinsamt låga och innebär en nedvärdering och misstro mot vad en ung människa kan klara av. En kränkning som ingen talar om.
Skolan är en del av samhället, och i övriga samhället hör inflytande och ansvar ihop. Men var är föräldraansvaret?