Familjen bodde i det bästa landet. Det fanns fortfarande milsvida skogar, outbyggda älvar och berg som ännu inte hade krossats till malm.
Luften var klar och ren, det kom massor med turister för att uppleva detta och njuta av den orörda naturen. De kunde nå de bästa sjöarna med helikopter.
Regeringen var välvilligt inställd till andra nationer och de fick komma hit med sina stridsflygplan och öva över de milsvida skogarna och fjällen.
Utländska bolag mottogs med öppna armar för att prospektera gruvor.
Kommunalpolitikerna var eld och lågor, utländska bilföretag ville bedriva testverksamhet, varför isbanor plogades upp på sjöar. Där kunde testförarna köra varv på varv på den fina isen, som var inramad av ren vit snö.
Familjen hade det bra. Mamman och pappan hade välbetalda jobb. De hade varsin bil och barnen, som var i tonåren, hade var sin moped.
När familjen vistades i sommarstugan fick barnen turas om att köra med vattenskotern. De hade visserligen en fyrhjuling tillsammans men hade tröttnat på att köra den.
Familjens båt hade en ny fyrtaktsmotor. Den drog mindre bensin än den gamla. Det märktes särskilt när barnen tolkade efter båten på sina ”lekbrädor”.
På vårvintern kunde hela familjen bege sig ut på havsisen med snöskoter. Sonen fick nästan aldrig köra skoter nu. Han hade vid ett tillfälle ”lånat” pappans skoter och råkat sänka den i en vak. Hans kompisar hade visat att det gick att köra på vattnet. De brukade förresten gör det på sommaren också.
I skolan hade barnen läst om att koldioxidhalten i atmosfären stiger i allt snabbare takt och att detta leder till att det blir varmare på jorden.
En vinterdag skulle pappan skjutsa dottern till stan. Han lämnade bilens motor igång när han gick in för att hämta henne.
– Men varför har du motorn igång? frågade dottern när hon kom ut. Avgaserna är inte bra för miljön.
– Det blir ju kallt i bilen, sa pappan. Det är bara som en droppe i havet.
– Havet är ju, typ, många droppar, sa dottern.
– Det gör ingenting här hos oss, sa pappan. Det är värre i Kina. Vi har bra luft.
– Jaha, sa dottern, så avgas-erna stannar vid, typ, gränsen? Varför fick vi då radioaktivt nedfall från Tjernobyl och ibland sand från Sahara och vulkanaska från Island?
Pappan tittade på henne och sa:
– Ska vi åka, bilen är varm.