En feg tystnad
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag blir bestört över hur lite debatt och kampanj det varit angående en sådan gigantiskt stor och långsiktigt påverkande etablering som ett kärnkraftverk innebär.
I en artikel i NSD den 2 april uppgavs det att min hemkommun Kalix avstått från att avge yttrande synpunker till länsstyrelsen angående det planerade kärnkraftverket.
Jag ställer mig frågan; hur kan man som folkvald politiker avstå från att grundligt debattera ämnet om hur ett närliggande kärnkraftverk kan komma att påverka kommunen i framtiden?
Hur kan man som folkvald politiker i dag avstå från att yttra sig i en fråga som kommer att vara aktuell i generationer framledes?
Efter att ha avstått från att yttra sig i frågan, hur kan man då som folkvald politiker se sina barn och barnbarn i ögonen och säga att man utifrån ett holistikt perspektiv gjorde vad man kunde för att ett så riktigt beslut som möjligt fattades?
Uppriktigt sagt skäms jag över Kalix kommuns agerande i denna fråga. Jag ångrar även den röst jag lade på nuvarande kommunpolitiker.
I min värld strider det emot demokratin, att som politiker avstå från att ta sitt ansvar gällande planeringen av något så väsentligt som ett närliggande kärnkraftverk.
Kan det vara så "att tala är silver och att tiga är guld". Med det menar jag att Kalixpolitikerna väljer en feg tystnad i hopp om ekonomiska fördelar genom den billigare elen och arbetstillfällena som kärnkraften för med sig.
Alternativt handlar väl tigandet om okunskap. Angående Haparanda kommuns positiva inställning till planen anser jag att det mest liknar en kapitalistisk prostitution.
Slutligen vill jag utnämna de kommuner i Norrlands inland som officiellt tar ett aktivt avstånd mot uranbrytning och kärnkraft, till mina verkliga hjältar.
De har förstått att kärnkraften är uråldrig och omodern, samt livshotande. De har förstått att kärnkraften inte är ett alternativ.