Förskola på obekväm arbetstid inte en skyldighet men en jämställdhetsfråga som ligger i framkant.
Som industriarbetande mamma reagerar jag mycket starkt på hur kultur- och utbildningsförvaltningen resonerar kring sitt sparförslag om att stänga ob-förskolan i Kiruna. Hur vill de att vi ska överleva och kunna försörja oss som en framtidsstad om vi inte ens kan ligga i framkant och erbjuda en vettig barnomsorg som passar vår samtid och arbetskultur.
Den svenska barnomsorgsmodellen är förlegad och endast 23,29 procnet utav Kiruna kommuns arbetsföra befolkning har en eftergymnasial samt akademisk vidareutbildning.
Majoriteten arbetar på vanliga jobb inom vård och omsorg, handels samt inom industrin. Arbeten som i dagens Sverige alla innefattar skift och obekväma arbetstider. Det innebär inte i sig att barnen spenderar mer tid på förskolan då veckoarbetstiden fortfarande är den samma. Jag som arbetande förälder och även skiftgående personal märker av att vår fyraåring tidsmässigt spenderat mindre tid på förskolan än ett ”vanligt” dagtidsbarn då det händer att min partner och jag jobbar om varandra men inte barnen.
Faktum är att det 32 barnen som redan idag är inskrivna på ob-tid är även dom skiftgående, vilket innebär att barnen går om varandra i olika skiftcyklar och ett stängande utav ob-förskolan hade inneburit att barnen hade varit tvungna att pressas in på dagtid samtidigt, för det är ju inte så att dem slutar behöva barnomsorg eller slutar att vara en kostnad bara för att dem hade tagit bort ob-tiderna.
Hur kultur- och utbildningsförvaltningen sedan får ihop sina siffror är ett stort frågetecken för mig. För varje förskolebarn som vistas på förskolan går det två heltidsarbetande föräldrar med full lön plus ob-ersättning och en kommunskattesats på 23,05 procent. Även där ligger Kiruna i topp på plats 27 utav 290 kommuner. Landstingsskatten har jag valt att utesluta då den inte hör ihop med dessa siffror.