En mardröm

Norrbottens län2013-12-06 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Varför kan svenska ungdomar inte läsa, räkna och skriva? Det kan aldrig vara den enskilda elevens fel.

Nyligen kom Pisaundersökningen eller Pisarapporten. Rapporten pekar mot att svenska elever gör sig uruselt i jämförelse med sina jämnåriga.

Varför kan inte svenska elever läsa, räkna och skriva? För att förstå det måste vi utgå från att det aldrig kan vara den enskilda elevens fel. Felen måste vi hitta i skolsystemet, miljön och möjligen segregationen samt klassklyftorna mellan de enskilda skolorna.

Klart är att om det inte görs något nu kommer vi i framtiden få en massiv utslagning av allt från företagande till mänskligt lidande. Kunskap är inte bara makt; kunskap är ett verktyg som pengar. Kunskap är en självklar konkurrensfaktor.

Rapporten visar återigen att svenska elever placerar sig långt ner i jämförelse med andra OECD-länders elever. Medier slår som vanligt på politiker. Ja, det är möjligt att det finns många faktorer i den här soppan.

Klart är att det aldrig funnits några genvägar för att bli duktig. Vem som helst kan bli bäst på i stort sätt vad som helst med träning; träning förutsätter motivation och en lugn arbetsmiljö. Vi når också resultat med duktiga och motiverade lärare.

Det krävs motivation. Det krävs kvalificerade lärare. Det krävs motiverade elever för att få till att vi klättrar upp mot toppen igen i den här typen av mätningar.

Hur ska vi uppnå det? Högre löner? Mindre klasser? Mål för de enskilda eleverna där varje elev blir synlig på ett annat sätt än i dag? Ja, inte vet jag hela svaret här. Men att det kommer att krävas lugn och ro i skolan är klart.

Att svenska ungar gör sig uselt är en mardröm eftersom det blir så stora konsekvenser på lång sikt. Att svenska elever varit dåliga i matematik och naturvetenskapliga ämnen är ingen nyhet, men nu faller vi i samtliga ämnen.

Läsning är ett av alla dessa ämnen där vi rasar brant ner för ett stup. En handlingsplan är väl det minsta att ta till.

Hur kommer det sig att finska ungdomar är så mycket bättre i skolan? Att finnarna klarar sig så mycket bättre? Även norska ungdomar verkar falla mot föregående mätning och är inte längre särskilt högt rankande i naturämnen som matematik. Men norska elever placerar sig ändå i mitten av de 35 länder som nu är med i mätningen.

Det mest chockerande är, anser jag, att svenska ungdomars förmåga att läsa är så undermålig. I läsning uppvisar de svenska eleverna en nedgång som motsvarar att de nu går att säga att den svenska eleven ligger minst ett läsår under de länder som placerar sig i topp.

Är det sådan oro i skolorna att detta stör studierna? Eller vad beror allt detta på? Det är länge känt att om en elev ska kunna studera måste det till en miljö så att denne kan koncentrera sig inte minst gäller det när det kommer till ämnen som har med matematik att göra.

Något måste göras och syndabockar får vi hitta sedan. Först måste vi skapa en miljö för ungdomar så att de kan studera och känner sig motiverade att studera. Med miljö menar jag allt från den fysiska lokalen till motiverade och kunniga lärare. Här anser jag att det måste skjutas till massor med ny kunskap och vi bör ta lärdom av hur finnarna gör. Detta är en akut utmaning!

Det ska ändå förstås att grunden måste ligga i klassklyftorna. Det sociala arvet är en faktor som de flesta anser är en grundbulten till att förstå detta. Det har visserligen alltid funnits en klassklyfta eftersom kunskap alltid varit en klassmarkör. Men så här illa har det väl aldrig varit?

Kunskap är detsamma som makt och då även det som kallas egenmakt. Egenmakt är att försörja sig och göra sig ett anständigt liv samt ta hand om inte minst sig själv. Ska skolan inte klara av den uppgiften?

Fel, ska vi som är medborgare inte klara av att fostra den uppväxande generationen? Det vill säga att få ungdomar att vilja ha lust till att läsa, kunna räkna och vilja skriva. De som har bättre förutsättningar kommer som alltid att gynnas medan de svaga blir de som återigen kommer att halka efter.

Nu är de svaga samtliga svenska ungdomar i jämförelse med alla andra ungdomar och som bor i dessa 32 andra länderna.

Detta går inte att acceptera; och ska inte heller accepteras. Det är dags för handling!