Kalix älv har de senaste åren, genom restriktioner i havsfisket efter lax i Östersjön, uppnått de biologiska målen forskare satt för laxuppgång och reproduktion. Fisket vid kusten har minskat på grund av restriktioner med fisketider och kvoter. Yrkesfisket får inte påbörjas förrän den 17 juni, då huvuddelen av laxen vandrat upp. Laxfisket på enskilt vatten får inte påbörjas förrän 25 juni.
Sportfiskare har däremot kraftigt ökat sina fångster i älven. Detta är glädjande för alla och borde inte leda till missunnsamhet mot vår kustkultur och en näring som kämpar för sin överlevnad.
Ytterbyns byamän äger ett antal fiskevatten utanför Kalix älvs mynning. En del av dessa arrenderas ut till yrkesfiskare sedan dåvarande Fiskeriverket bedömde att de kan tas i anspråk mot bakgrund av redan införda restriktioner och kvoter.
Nu har Sportfiskarna med samhällsmedel och bistånd från Kalix älvs ekonomiska förening lagt in anbud på dessa arrenden på en nivå över den kommersiella möjligheten för en yrkesfiskare. Avsikten är naturligtvis att minska fisketrycket. Vad man inte bryr sig om, är att detta redan är gjort genom begränsningen i kvoter och tidsregleringar.
Att Sportfiskarna vill ha bort yrkesfisket är väl känt, men att myndigheter och kommuner medverkar till att slå undan benen för en levande fiskenäring är beklämmande. Att sportfiskare vid en fisketävling utanför Simrishamn drog upp över 1000 laxar på en dag är däremot helt i sin ordning.
Yrkesfisket i Norrbotten lever idag tack vare Kalix löjrom och om vi vill att det ska fortsätta att vara en levande näring och del av kulturen vid kusten, måste vi tillåta att det sker ett fiske under annan tid av året. Begränsningar accepteras om de är faktabaserade, men dagens hetsjakt går utöver rimlighetens gräns.