Bäste Olov Abrahamsson!
Som ickesame blev jag under min första fjällvandring år 1960 varse Storsamhällets ständiga förnedrande, omfattande inskränkningar av samernas rättigheter enligt urminnes hävd och deras levnadsvillkor.
Att du på självaste Sápmis nationaldag väljer att skriva en sådan totalt okänslig ledare väckte min vrede!
Har du inte läst böckerna ”Tusen år i Lappmarken” av Lilian Ryd/Tomas Cramér eller Lennart Lundmarks ”Stulet land: svensk makt på samisk mark” så bör du göra det snarast!
Att för några promille i intäkter för få tidsbegränsade arbetstillfällen i Gallok för all framtid förinta möjligheterna till renskötsel på ytterligare samiskt kärnområde är inte bara för mig en fullständigt oacceptabel tanke!
Hur många fler unga samer skall i brist på insikt hos makthavare och utan framtidshopp ta sitt liv innan även du reagerar?
Aldrig trodde jag att jag år 2019 skulle behöva läsa en ledare som så krasst cyniskt förespråkar vidare exploatering i en koloniallanda som är ovärdigt vårt land, där dock inte ens ILO 169 ratificeras, som skulle kunna bevara åtminstone några av vår ursprungsbefolknings intressen.
Det vi läser är inte en skymf bara mot samerna utan även mot oss som värderar natur och kultur högre än kortsiktig ekonomisk vinning för utländska gruvbolag.
Svar till Birgitta och Bernd Mathiesen
Det är faktiskt inte så att all miljö i norra Sverige är på väg att förintas av hänsynslösa gruvbolag.
Enligt SCB finns 5,2 miljoner hektar fjällmark i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Dalarna. Men sammanlagt finns just nu bara 9 000 hektar gruvmark i riket.
Om Sverige skulle fördubbla de markytor som används för gruvor skulle det handla om en ökning till endast 3,4 promille av all fjällmark.
Annorlunda uttryckt: Det finns plats för både nya gruvor och annan mänsklig verksamhet i vårt vidsträckta land. Det går att utveckla gruvor parallellt med fjällturism, rennäring, skogsbruk, rymdverksamhet och annat.
Med vänliga hälsningar