Jag har granskat det underlag som Luleås politiker ska ta ställning till angående skolfrågan. Materialet är mycket omfattande och i stor utsträckning svårgripbart. Hur många av de ansva-riga har granskat hela underlaget, både beträffande BUN:s sammanställning, de referenser som finns i texten och de hänvisningar som förtecknas i slutet av förslaget?
Eftersom frågan är mycket omfattande och komplex stannar jag upp vid några väsentligheter.
De källor man hänvisar till, styrker till en del synpunkter utredningen framhåller men källorna bekräftar i ännu högre grad de argument föräldragrupperna framför.
Det som saknas är ett bredare beslutsunderlag med helhetsperspektiv på Luleå kommun och mer kunskaper om de konsekvenser som kan följa på skolnedläggningar, utifrån målet att även Luleås landsbygd ska leva. För att människorna ska bo kvar där, krävs att det ska finnas en skola, bra vägar och kommunikationer samt internet- och mobiltäckning. Är politikerna be-redda att satsa på detta, inte bara komma med tomma ord?
När man i en kommun planerar för skolans utveckling, utgår man alltid från de fakta man kän-ner till, t.ex. områdets elevunderlag de närmaste sex åren. Luleås skolchef har en märklig upp-fattning om hur man ska planera för framtiden. Hon säger att man bara planerar för de elever som idag är skolelever. Det sägs också, att de familjer som kan drabbas av skolnedläggningar får skylla sig själva för att de bor där de bor. Det är väl ändå inte så att kommunmedborgarna rår för att deras tillvaro försämras genom politiska beslut?
Genom nedläggning av en skola drabbas inte bara de elever som går där utan även andra sko-lor, som får ta emot dessa elever. I den mottagande skolan ökar klassernas storlek . När antalet personer i lokalerna ökar tilltar ljudnivån, risken för fysiska sammanstötningar blir vanligare och faran för mobbing ökar.
Beträffande elevernas fysiska arbetsmiljö ser det ut så här; Om antalet 25 elever plus en lärare finns i ett normalstort klassrum, har var och en omkring 1,8 kvadratmeter för arbete, inklusive förflyttningar, till sitt förfogande. I vårt hus motsvarar 1,8 kvadratmeter ungefär vår minsta toalett. En annan jämförelse kan vara, att ett kontor ska vara minst 10 kvadratmeter. Om anta-let elever i klassrummet ökar, minskar vars och ens arbetsyta.
Klassrummet är också lärarens arbetsmiljö. För läraren innebär fler elever också fler skriv-ningar att rätta, fler läxor som ska följas upp, fler utvecklingssamtal som ska genomföras o.s.v. Om antalet elever i klassrummet är 20 kan läraren under en lektion maximalt ägna 2 min åt varje elev, ökar antalet till 25 elever får läraren 1,6 min till övers för varje elev. Ljudnivån till-tar när antalet personer i lokalen ökar och riskerna för kroppskontakter mellan dem blir större.
Jag har i utredningen inte funnit några uppgifter om vad Luleås lärare och personal anser om var de helst vill arbeta, i stora eller små skolor.
Av materialet framgår att Luleå har och kommer att få problem med att kunna rekrytera legiti-merade lärare. Legitimationen är inte någon garanti för att läraren är en god undervisare. Det viktiga är nog ändå personfrågan. Vid en diskussion bland nordiska skolledare erfor jag, att nå-gon konstaterade: ”Det ska ni bara veta, att en del lärare är födda till lärare, andra är det inte och dom senare är det synd om.”
Både Kommunförbundet och Skolverket framhåller, att det är viktigt för ”politiken” på alla ni-våer, att tänka i nya banor och skaffa sig mer kunskap om alternativa lösningar, innan en ned-läggning av en glesbygdsskola beslutas, t.ex. vänd på skolskjutsarna från tätort till glesbygd, kommunen kan begära pengar ur EU:s landsbygdsfonder för att behålla små glesbygdsskolor, eftersom alla som bor på landsbygden måste ges möjlighet att ta del av stödet eller man kan or-ganisera fjärrundervisning; ”En försöksverksamhet kommer att startas med möjlighet till fjärrundervisning i alla ämnen. Det kommer att vara Skolverket som håller i den försöksverk-samheten.”. o.s.v.