Sedan Uppdrag gransknings program om näthatet mot kvinnor så har vi kunnat se en mycket råare ton på nätet. Anonyma näthatare som spyr ut sitt hat mot kvinnor och det helt utan anledning.
Således går det att visa på ett genusperspektiv i den här frågan.
Det handlar alltså inte längre om ett fåtal kända kvinnor som jobbar för olika mediebolag.
Nu ser vi hur detta har exploderat och på olika sociala forum så riktas detta hat även mot andra framgångsrika och starka kvinnor.
Det senaste avslöjandet i Expressen om anonyma näthatare som skrivit på extrema sajter och där vräkt ur sig hat mot kvinnor är en varningssignal som måste tas på stort allvar.
Hur kan vi då förstå näthatet mot kvinnor?
En vanlig förklaring brukar vara att det handlar om en patriarkal struktur i samhället där män är överordnade kvinnor och att detta fortfarande finns kvar.
Det finns redan ett antal debattartiklar ute i olika tidningar som tar upp problematiken med näthatet och näthatet mot kvinnor.
Men, i princip verkar det inte hända någonting för att aktivt försöka hjälpa de utsatta att få stopp på trakasserierna, mobbningen och de övriga kränkningar som förekommer på olika sociala plattformar.
Polisanmälningar som gjorts av personer som drabbats av detta näthat har slutat med att ärendena har lagts ner kort efter att anmälningarna kommit in till polisen.
Som vi förstår saken i dag så beror det på att polisanmälningar om förtal inte prioriteras därför att det i lagstiftningen finns krav på särskilda skäl, vilket nu kommer att tas bort i det nya lagförslag som ligger på regeringens bord.
Vi ser helst att fenomenet näthat blir löst genom förebyggande arbete. Här spelar både skolan och hemmet en viktig roll. Skolan och hemmet har ett gemensamt ansvar för att lära ut rätt värdegrund.
Störst ansvar för barn och ungdomar har givetvis föräldrarna. Föräldrarna är viktiga därför att de utgör vuxna förebilder för barn och ungdomar.
Skolan i sin tur kan bidra genom att förmedla kunskap om sociala medier och hur den enskilda individen bör uppföra sig när han eller hon kommunicerar via till exempel ex Facebook, Twitter eller Google+.
Tyvärr finns det lärare som är motsträviga och anser att det här inte hör hemma i skolan utan helt är föräldrarnas ansvar.
Vi har tidigare lyft fram det systemfel som finns och som tyvärr möjliggör den typen av hat och trakasserier som i dag finns på vissa sociala plattformar.
Genom en kombination av förebyggande arbete och justeringar av den nu existerande lagstiftningen så hoppas vi att klimatet på nätet och på de sociala plattformarna förändras till det bättre.
Nätet innebär stora utmaningar, speciellt som det har förts fram kritik mot både polis och jurister om att de inte är så vana vid att arbeta med digitala bevis.
Om så är fallet så behöver både polisutbildningen och juristutbildningen förändras och uppdateras så att de tidigt får lära sig att jobba med dessa nya digitala bevis och hur de ska analyseras.
Det här har tagits upp av bland annat Jusektidningen vid åtminstone ett tillfälle.
Näthat rent generellt beror dels på brister i det personliga ansvarstagandet, det vill säga att enskilda individer inte tar ansvar för vad de vräker ur sig. Men, att det här finns och inte tas bort beror på att det finns lagstiftning som skyddar de som tillhandahåller plattformarna genom en ”immunitet”.
Nätets baksida kan förstås utifrån det faktum att nätet är globalt och att det under en mycket lång tid har funnits starka förespråkare för att låta Internet vara oreglerat och att världens stater inte ska blanda sig i med hjälp av olika regleringar.
Men, detta förhållningssätt börjar kritiseras av olika forskare inom ämnet internetlagstiftning. Till exempel forskaren och författaren Lawrence Lessig.