Tittar på ”Humårgalan”. Börjar faktiskt fundera.
Är det bara kända personer som kan visa sin sympati och engagemang till behövande barn?
Programledarna ska på något vis berätta för tittarna, ”gör som jag”! Tittarna i sin del är av kategoriera ”rika, medelmåttor och fattiga”.
Varför ska våra folkkära programledare predika för oss att öppna plånboken?
Jag har inte det allt för bra ställt och tänker inte få dåligt samvete för att jag ej låter mig övertalas av Anja.
Men jag gör min insats, i skymundan. Jag begär inte att man ”gör vågen” bara för att jag sätter in en hundralapp på Unicefs konto.
Nej! De behövande barnen bryr sig ej om det är en folkkär svensk som bidragit, eller jag.
Visst jag förstår spektaklet. Att vara en god svensk som ska förändra världen.
Men jag tror man måste börja i en annan ände.
I verkligheten. I det svenska folkhemmet.