Jag läste en insändare inskickad från signaturen Braveheart (NSD 14 oktober) om hur motsägelsefullt det är att vara emot storregionen men för ett självständigt Norrland. Jag tror att hen har missförstått hela debatten.
För det första är ett självständigt Norrland snarare en protest än ett seriöst förslag för de allra flesta som förespråkar det. Syftet är att skapa debatt kring det Sverige där vi i Norrland styrs från Stockholm. Det är helt enkelt inte en ekonomisk vinst att satsa på Norrland. Skolor och sjukhus stängs ner i mindre städer och dessa beslut fattas av politiker i Stockholm som anser saker som att folk som bor längre ut i landet bör betala mer för post för att Stockholmare betalar mer i hyra och så vidare. De tjänar även mer i lön i genomsnitt i Stockholm, men det tas sällan upp i debatten.
Ett självständigt Norrland är en debatt som grundar sig i att stockholmarna inte ska tvinga oss att flytta från våra hem, för att det är mer människor som påverkas av att de bygger ut tunnelbanan än om Norrland får behålla sina byar. Ett självständigt Norrland skulle ge oss makten att bygga upp Norrland, motverka att glesbygden dör ut och få ut mer av de naturresurser som vi har här uppe. Vilket är helt omöjligt i verkligheten, men en tankegång som är värd att ha när Norrland blir allt mindre prioriterat i Sverige! Och ett tecken på att vi äntligen har fått nog. Ett självständigt Norrland är inte att klumpa ihop halva Sverige, ett självständigt Norrland är att ta makten över vår del av Sverige där varje region skulle få närmare till makten och mer inflytande.
Storregionen är ännu ett sätt att flytta makten längre bort från småstäderna och generalisera och klumpa ihop halva Sverige så att de stockholmscentrerade politikerna kan vara ännu mindre investerade i sina beslut gällande saker som sker där uppe.