Pajala kommun kämpar nu hårt med att få ekonomin i balans efter att gruvdrömmen gått i kras. Sedan årsskiftet har det pågått en intensiv diskussion mellan byarna och centralorten om var besparingarna ska göras men fortfarande känns positionerna låsta och ingen gemensam lösning finns i sikte.
Det som inspirerat mig mycket är det stora engagemang som uppstått, politiker som oftast ställt upp mangrant för att försöka svara på våra frågor och medborgare som gått man ur huse för att kämpa för byns överlevnad.
Kommunen har dåligt med pengar men i gengäld en befolkning som inget hellre vill än att få stanna kvar och som är beredda att kämpa för det. Jag tror att de flesta i Pajala kommun vid det här laget insett att ingen utifrån kommer att rädda oss, vi måste själva göra jobbet med att vända utflyttning till inflyttning. Vad gör vi då? Jo vi pucklar på varandra och träter om vem som har rätt istället för att sätta igång och jobba.
Pajala kommun står inför ett viktigt vägval, att spara och krympa och rädda det som räddas kan, eller att aktivt och tillsammans utveckla kommunen för att på sikt vända utflyttning till inflyttning.
Många tycker säkert att det är naivt och orealistiskt att tro att vi kan göra något åt utflyttningen, men vem trodde att Ice hotel i lilla Jukkasjärvi skulle bli känt över hela världen, eller att två Pajala-tjejer (The Magnettes) skulle få åka på turné till USA.
Jag skulle önska att alla byar, inklusive centralorten tar fram en långsiktig plan över vad de vill göra för att vända den negativa befolkningsutvecklingen och sedan sätter vi igång. Det vore fint om vårt kommunalråd Harry Rantakyrö tog täten, och om vi inte lyckas så kan vi i alla fall säga till våra barn att vi gjorde ett försök.