”På tisdagkväll gjordes en observation från Avanfärjan och det rörde sig troligen om ett periskop.
Alvar Lig, byns politiske talesperson, säger att det bara är ett land som inte kan uteslutas som skyldigt till intrånget.
Aina Väärin, konfliktforskare i Avan, menar att det råder ingen tvekan om att det rör sig om en rysk ubåt.”
Känner ni hur (ryss-)skräcken drabbar er?
Liknande rubriker och beskrivningar i medier om påstådda ryska gränskränkningar har varit allt vanligare under de senaste åren och massmedia har innehållit artiklar som målat upp ett ökat hot mot Sverige från Ryssland.
Politiker från M till S, vilka för tio år sedan avskaffade den allmänna värnplikten, har tagit allt fler steg för att föra Sverige in i Nato.
Motiveringen i dag för att vi ska knyta oss alltmer mot Nato är att vi måste öka vår säkerhet mot det ryska hotet. Men finns det något fog för påståendet att Ryssland hotar Sverige?
Om man tittar på de gränskränkningar som Sverige utsatts för så var de cirka 40 per år under det kalla kriget, jämnt fördelade mellan Sovjetunionen och Natoländer.
Under de senaste 10 åren har Sverige, enligt fredsforskningsinstitutet SIPRI, utsatts för cirka 14 gränskränkningar per år, varav 80 procent har varit från Natoländer.
De ubåtskränkningar som Sverige utsatts för och som man rapporterat om i svensk media under de senaste två åren har visat sig vara egna svenska ubåtar (2014) och en tysk ubåt (2015).
Det mest förvånande med dessa ubåtskränkningar är att militären har meddelat statsministern, förvarsministern och utrikesministern dessa uppgifter, men den har inte vidareförmedlat uppgifterna till vare sig försvarsutskottet eller offentligheten.
Samtidigt har man undertecknat värdlandsavtalet med Nato som ger Nato möjlighet till bland annat transiteringstrafik för utrustning och personal i händelse av konflikt.
Den slutsats man kommer fram till utifrån vår politiska lednings agerande är att den vill måla upp ett ökat ryskt hot mot Sverige för att lättare kunna få acceptans för att föra Sverige närmare Nato och för att senare kunna ansluta landet till Nato.
Sveriges traditionella säkerhetspolitik har hållit landet utanför krig i 200 år. Vad som nu pågår sedan 20-talet år är en anpassning till militäralliansen Nato.
Konsekvenserna av detta är att Sverige inte längre bidrar till avspänning i Europa. Sveriges krigsmakt kommer att fortsätta att delta i orättfärdiga krig som de i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien.
Det svenska försvaret kommer att bli alltmer beroende av USA och vi kommer inte att få en ökad säkerhet för landet.
Är det en sådan utveckling vi vill ha?