Hela Sverige ska leva! Ändå vill Luleå kommun slå undan fötterna på oss i Klöverbygden.
Den forskning jag har läst styrker vinsterna för barnen, skolan och bygden med att behålla landsbygdens små skolenheter.
Jag vet med upplevd erfarenhet och forskning som stöd att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är i riskzon att inte klara målen för att nå godkända betyg.
Jag vet med stöd av forskning och upplevd erfarenhet att denna grupp fungerar allra bäst i små grupper och mindre enheter, jag vet med forskning och upplevd erfarenhet att föräldraengagemanget för barnens skolgång är en framgångsfaktor för barns lärande.
Jag vet med upplevd erfarenhet och forskning att andel engagerade föräldrar är större på en mindre skola.
Jag vet med forskning och upplevd erfarenhet att små enheter kräver mindre stöd av elevhälsan.
Jag vet med stöd av forskning och upplevd erfarenhet att på små orter där det finns driv i bygden, engagemang, företagsamhet och framåtanda är en framgångsfaktor för såväl elever, skola som bygd.
När Luleå kommun nu ska fatta ett så pass ödesdigert beslut som det innebär att lägga ner en fullt fungerande skolenhet i en fullt fungerande, driven bygd vars nav är skola så hade jag önskat att det åtminstone var grundat på sanna fakta, kritiskt granskande, fördjupad kunskap och fullgod konsekvensanalys.
Nu vet jag att så är inte fallet. Jag har pratat med personer inom BUN och efter det samtalet var min starkaste reaktion skrämmande. Att jag som lekman med små enkla sökningar kan få fram underlag för mina argument och dessa argument möts med ”Ja, så är det” gång på gång, då blir jag skrämd över hur vår kommun styrs. Att inte på något som helst sätt ta hänsyn till en stor grupp barn som ligger i riskzon för att inte klara godkända betyg i grundskolan, vad som händer med dessa barn när de växer upp verkar ingen ha tänkt på.
Utanförskap, psykisk ohälsa är bara några exempel på vad vår kommun sedan ska ta hand om, men det har man inte tänkt på. Att som expertgrupp i ämnet tillfråga sin egen elevhälsa vad som är bäst för dessa barn och elevhälsan i Luleå kommun svarar att det är stora enheter så man kan ha tillgång till specialpedagoger alla dagar i veckan är nog ett av de sämsta argumenten jag hört.
I Klöverträsk har vi ganska stor andel barn med behov av särskilt stöd men där är behovet av specialpedagog litet eftersom miljön är så tillrättalagd och det är så minimalt med yttre stimuli samt otroligt kompetenta pedagoger. Vad händer med dessa barn då man flyttar dem till större enhet, större klasser, mer yttre stimuli, längre resväg, långa skoldagar, tröttare hjärnor? Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det bara blir sämre för dessa barn.
De som redan från början slår ur underläge, de väljer Luleå Kommun att trycka ner ännu djupare och sparka på. Jag säger inte att stora skolor är dåliga, men jag säger att Klöverträsk skola är helt fantastisk. Där mina barn, med eller utan neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, mår väldigt bra och lär sig väldigt mycket.
Än en gång, med detta otroligt dåliga, för att inte säga usla underlag och utredning kan man omöjligt fatta ett sånt allvarligt beslut som det innebär för enskilda individer, familjer, bygd, näringsliv, samhällsekonomi, miljö om man lägger ner Klöverträsk skola.
Nej, jag säger som många sagt förr: Gör om, gör rätt! ”När människor med makt slutar lyssna på folket, då är de dags att byta ut” (citat: Astrid Lindgren)