Insändare: Förstår högavlönade politiker allvaret?

Utifrån den krassa verkligheten som en pensionär beskriver i ”Det är kränkande att behöva be om bidrag”, under nyheter i NSD den 6/2, svarade Fredrik Lundh Sammeli, S- ledamot i riksdagens Pensionsgrupp, med ”S-höjdarens svar till fattigpensionären” i NSD den 7/12, att regeringen jobbar hårt med att förstärka grundtryggheten för dagens pensionärer. Han ansåg att pensionsfrågorna är svåra avslutade med påståendet att pensionärerna fick en höjning förra året med 4,2 procent.

Sanningen är att ett stort antal, 330 000 pensionärer, skulle få mindre framöver, medan 460 000 pensionärer fick en höjning med upp till 4,2 procent, vilket för dem, innebär en återhämtning till 2009 års nivå. Frågan om beskattningen av pensionen ställdes till Stefan Löfven i SVT:s Almedalsintervju i somras . Han svar var då, ”när utrymme finns”. Inget om någon plan för ett återställande av rättvisa. Däremot framhöll Löfven att jobbskatteavdraget inte kan tas bort, eftersom de som vant sig med det skulle drabbas ekonomiskt besvärande. I sammanhanget bör då nämnas, att sedan mitten av 90-talet har antalet svenska pensionärer med en inkomst under EU:s fattigdomsgräns tredubblats, av dem flest kvinnor, hur ekonomiskt besvärande är det inte för den gruppen?

LO:s välfärdsutredare Kjell Rautio skrev den 23/8-16 en krönika i NSD som handlade om ökade klasskillnader i Sverige och i den belystes bland andra pensionärers utsatta läge. Han refererade till internationell statistik som visar att ojämlikheten har ökat särskilt snabbt i Sverige och han påtalade även att ekonomin för pensionärer, sjuka och arbetslösa måste stärkas i vårt land. Men högavlönade politiker verkar ha svårt att inse behovet av minskade klasskillnader. Pensionärerna är 2 miljoner, 24 procent av röstberättigade medborgare, men endast representerade av 2 procent i riksdagen, kanske därför?