Framtida sjukvård i Luleå lappmark

Distanssjukvård. Insändarskribenten är skeptisk till denna lösning. Bilden är ett montage.

Distanssjukvård. Insändarskribenten är skeptisk till denna lösning. Bilden är ett montage.

Foto: Fotograf saknas!

Norrbottens län2016-01-05 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är imponerande vad högt begåvade landstingsråd med sina högt utbildade och kunniga tjänstemän kan komma på för att lösa påhittade problem.

I fortsättningen ska hälsocentraler i min kommun läggas ner. Vi som har läkare, sköterskor och undersköterskor och inga stafettläkare.

Tur att jag kan hantera en dator. I fortsättningen behöver jag aldrig mer träffa ”min” läkare. Jag får förmånen att via datorn ringa en högt kvalificerad läkare någon stans i landet eller kanske i världen.

Min klagan till honom, jag har ont. Var har du ont hans fråga. Ner mot benet och magen mitt svar. Hans svar eller fråga, har du en vass kniv. Det har jag, massor av köksknivar. Jag håller den mot datakameran. Den duger, gör ett djupt snitt från höger till vänster där det gör ont, nej lite mer åt höger, o nej högre upp. Börja om från början och gör snittet på andra sidan lyder hans instruktion.

Jag lyder, fast där har jag inte ont. På min fråga svara han inte. Bara frågan från honom har du en liten spegel? Det har jag i badrummet. Hämta den! Starkt blödande tar jag mig dit och sliter ner spegeln som går sönder. Största skärvan tar jag med mig. Åter på plats får jag order att hålla den mot snittet. Vad ser du? Ingenting, en brun yta. Vänd för fan spegeln och lyft ut det du ser. Jag ser mycket. Skär bort allt, absolut allt. Jag lyder för han är mästaren, han vet och i samma ögonblick tuppar jag av, glider ner i mitt helt eget nirvana för att aldrig mera vakna.

Innan dess har jag lytt landstingets order och grävt en stor och djup grop i min trädgård. Fast dit tar jag mig inte längre.

Landstingets triumf, ännu en lyckat operation. Statistiken ser strålande ut med den nya metoden. Landstingsråden, landstingsdirektörer och landstingsfullmäktiges ledamöter ökar sina ökande bonusar.

Landsbygden avfolkas och vi här långt uppe i norr, vi som producerar massvis med ström, massvis med skog och malm, min dator surrar på och kanske tvåhundra år senare kommer en arkeolog in i detta mitt dammfyllda och spindelvävstäckta hus. Han tar prov på något brunsvart nedanför datorn. Svaret han får, blod, människoblod. Men hieroglyferna som strömmar ur den flimrande datorn säger honom ingenting.

Denna landstingets fantastiska plan för tvåhundra år sedan vad blev det av den? En landsända tömd på sina innevånare? Och alla de som kläckte denna plan, vart tog de vägen? Och vinsterna när den lilla människan hade utplånats, finns de?